Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
VAPENTEKNIK.
Fig. 1241. Stångmina.
något tillfälle vågade sig på att forcera de inlopp, där man visste, att sådana voro
utsatta.
Denna mintyp hade i allmänhet en laddning av c:a 15 kg. svartkrut och var
försedd med kemiska tändare av lacobis förut beskrivna konstruktion.
De hittills beskrivna mintyperna hava alla tjänat rent defensiva syften.
Stångminan (i Sverige från år 1896 kallad stångtorpeden} däremot var ett rent offensivt vapen,
som kraftigt utnyttjades av sydstaterna och mot slutet av kriget även av deras
motståndare.
Stångminan (fig. 1241 o. 1242)
har fått sitt namn därav, att den
fördes i främre ändan av en 7 till 10
meter lång stång som sköts ut från
förstäven av en båt, sänktes ned
under vattenytan och sprängdes
mot ett fientligt fartygs
undervat-tenskropp. Med stångminor
förså
gos dels vanliga till större krigsfartyg hörande ångslupar, dels ock för ändamålet
särskilt byggda s. k. stångminbåtar.
Laddningen i stångminan bestod i allmänhet av högst 75 kg. krut. Antändningen
skedde antingen genom känsliga kemiska tändare anbringade på minans främre i
allmänhet halvsfäriska del, eller på elektrisk väg.
Med stångminor gjordes under detta krig ett stort antal anfall av vilka fyra
lyckades och resulterade i två sänkta och två svårt skadade fartyg. Vid tre av dessa fyra
anfall kommo de anfallande båtarna och deras besättningar oskadda undan.
Den offensiva minans användbarhet betingades av möjligheten att osedd kunna
smyga sig fram till fiendens fartyg och tvingade därigenom flottorna att införa en
effektiv bevakning, vilket hittills var en så gott som okänd sak. I och med
bevakningstjänstens, det snabbskjutande artilleriets och strålkastarnas utveckling blev det emellertid
omöjligt att komma en fiende in på livet, och därmed bortföll stångminans värde och den
ersattes så småningom av torpeden, eller som den då kallades »den självgående minan».
Fig. 1242. Stångmina.
Nordamerikanska inbördeskriget gav minvapnets målsmän oväntat kraftig vind
i seglen och man började överallt experimentera livligt för att utveckla detsamma.
Dessa experiment omfattade i allmänhet ett eller flera av följande tre områden:
1) Utveckling av den mekaniska minan,
2) Fulländning av den elektriska avfyrningsmetoden,
3) Användning av häftiga sprängämnen i minor.
Under tiden från 1870 förlorade min vapnet emellertid den grad av of fensi vitet
som det under det nu avhandlade kriget visat. Den offensiva delen av undervattens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
