Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Minteknikens nuvarande ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
VAPENTEKNIK.
Fig. 1257. Hertz’ska avfyrningsinrattningen.
ett eller flera sprängrör. Dessa sprängrör, som bringas till detonation av
avfyrnings-inrättningen, kunna vara av huvudsakligen två olika slag, elektriska och mekaniska.
De elektriska sprängrören tändas därigenom att en smal platinatråd på elektrisk
väg bringas till glödgning och tänder en omgivande tändsats. De mekaniska
sprängrören bringas till detonation genom slag
på en vanlig tändhatt, som sitter ovanför
sprängröret eller också utgör övre delen
av detsamma.
Tändsatsen resp, tändhatten tänder
i sin ordning sprängrörets sprängkapsel,
ett i allmänhet omkring 5 cm långt
koppar- eller mässingsrör, fyllt med
knallkvicksilver, antingen enbart eller i
förening med annat kraftigt explosivämne.
Från sprängrören fortplantar sig
detona-tionen till tänd- och huvudladdningen.
Avfyrningsinrättningar
kunna vara av två olika huvudslag,
elektriska och mekaniska. De elektriska
grunda sig alla på samma princip: en
bruten strömkrets, som vid minans påstötning, eller eljest då ett fartyg kommer inom
minans verkningssfär, slutes automatiskt eller för hand.
Vid den HERTz’ska eller s. k. hornavfyrningen (fig. 1257) är avbrottet i strömkretsen
åstadkommet genom att strömkällans elektrolyt förvaras i en glasbehållare skild från
och omedelbart ovanför elektroderna. Behållaren i fråga ligger i ett från minan
utskjutande horn av hårdbly. Då minan påstötes böjes ett eller flera horn, varvid
glaskärlen krossas, elektrolyten rinner ned över elektroderna och strömkällan träder i
aktion. Denna metod verkar synnerligen säkert, och är därför den vanligast använda.
Vid s. k. strömslutaravfyrning återställes kontakten på mekanisk väg, då minan vid
påsegling kommer i skakning.
Fig. 1258.
Ström-slutare.
De vanligaste strömslutarna bestå av antingen en pendel, som
gör kontakt emot runt omkring densamma placerade
kontaktfjädrar (fig. 1258), eller en med kvicksilver fylld skål, som vid minans
skakning åstadkommer kontakt emellan i skålens sida sittande
kontaktspetsar. Strömslutaravfyrning verkar i allmänhet pålitligt, men
vidlådes av den svagheten, att strömkällan i minan, som alltid
består av ett galvaniskt element, lätt mattas då minan ligger ute en
längre tid. Dessutom är denna avfyrning så känslig för närliggande
minors sprängning, att särskilda skyddsåtgärder i detta hänseende
stundom bliva nödvändiga.
Avståndsminor, vilka sprängas, sedan man medelst syftning
utrönt, att det fientliga fartyget befinner sig tillräckligt nära, äro
medelst kablar förenade med tändstation i land, där sprängning verkställes för hand
genom inkoppling av strömkällan i det rätta ögonblicket.
Bland de elektriska avfyrningsinrättningarna har den amerikanska galvaniska
(Brownes patent) ådragit sig en alldeles särskild uppmärksamhet på grund av sin
originella konstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
