- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
1143

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Historik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYSTEMET TYNGRE ÄN LUFT (aERODYNER). HISTORIK.

1143

ningar, som varade flera minuter, voro de endast föga intresserade, då de visste, att
man med luftskepp gjort längre färder, och då de icke kände till den väsentliga
skillnaden mellan luftskepp och flygmaskiner.

Vi hade icke flugit länge år 1904, förrän vi funno, att stabilitetsproblemet ännu
icke blivit fullständigt löst. Ibland hände det, att maskinen vid en vändning i cirkel
började luta över trots alla de motåtgärder föraren företog. Vid vanlig’rak flygning
brukade maskinen under i övrigt samma förhållanden omedelbart kunna återbringas
i jämvikt. Under en flygning år 1905, då maskinen utförde vändningar runt ett 15
meter högt träd, började den plötsligt att vända kring en vinge och satte kurs på
trädet. Föraren, som icke kunde förlikas med tanken att behöva landa i trädet, försökte
att nå marken. Den vänstra vingen slog emellertid emot trädet på 3 å 3.5 meters höjd
över marken och tog med sig åtskilliga grenar. Men flygningen, som redan sträckt sig
över 9 km, fortsattes till utgångspunkten.

Anledningarna, till dessa besvärligheter, vilka äro av alltför teknisk beskaffenhet
för att förklaras i detta sammanhang, kunde icke helt och hållet elimineras förrän mot
slutet av september 1905. Flygningarna tilltogo därefter mycket snabbt i längd, tills
våra försök avbrötos den 5 oktober på grund av att alltför mycket folk samlades vid
fältet. Trots att dessa flygningar utförts över ett fält, som var öppet åt alla håll och
begränsat på två sidor av starkt trafikerade vägar med spårvagnar, som passerade varje
timme, och trots att de iakttagits av alla, som bott t. o. m. på flera kilometers avstånd
samt av hundratals andra personer, trots detta hava flygningarna av en hel del
tidningar gjorts till ett stort ’mysterium’.

Då vi på så sätt förverkligat en praktiskt användbar flygmaskin, använde vi åren
1906—1907 till att bygga nya maskiner och till affärsunderhandlingar. Icke förrän i
maj 1908 återupptogo vi våra försök (som avbrutits i oktober 1905) vid KillDevil-höjden,
N. C. De flygningar, vi nyligen utfört, hava avsett att utröna, huruvida vår maskin
var i stånd att fylla de fordringar, som uppställts av amerikanska staten för en leverans
av en flygmaskin, nämligen att leverera en flygmaskin, som kunde medföra två man
och tillräckligt med bränsle för en flygning om 200 km med en hastighet av 64.5
km/-tim. Den maskin, som vi använde för dessa prov, var densamma, som vi använt för
flygningarna vid Simms station 1905, ehuru en hel del förändringar gjorts för att fylla
de uppställda fordringarna, enligt vilka föraren skulle intaga en sittande ställning i
stället för att ligga framstupa, som vid försöken 1905, och ytterligare en sittplats skulle
anordnas för en passagerare. En större motor inmonterades, och nya kylare och
bränsletankar med större kapacitet ersatte dem, som tidigare använts. Inga försök till långa
flygningar eller att nå stor höjd gjordes.

För att sätta läsaren in i det sätt, på vilket maskinen manövreras, skola vi antaga,
att vi äro klara till start. Maskinen är placerad på en enskenad bana rätt emot vinden
och fasthålles på ett tillförlitligt sätt av en kabel. Motorn startas och propellrarna
där bak surra. Ni tar plats mitt i maskinen vid sidan av föraren. Han utlöser kabeln
och ni skjuter i väg framåt. En medhjälpare, som håller maskinen i balans på skenan,
springer framåt tillsammans med er, men redan efter 15 meter är hastigheten för stor
för honom och han låter gå. Innan ni nått slutet av banan, rör föraren det främre
rodret och maskinen lyfter från banan som en drake, buren av lufttrycket under vingarna.
Marken under er är först en fullständig dimma, men när ni höjer er bliva
föremålen tydligare. På en höjd av 30 meter har ni knappast något intryck av rörelse
med undantag av vinden, som blåser i ert ansikte. Om ni icke redan vid starten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:12:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/1153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free