Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kalk, cement och gips. Konststen. Av Åke Esbjörnsson - Kalk - Förekomst, fyndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
KALK, CEMENT OCH GIPS. KONSTSTEN.
Av civilingenjör Åke Esbjörnsson.
KALK.
Förekomst, fyndigheter.
Kalkstenen tillhör de sedimentära bergarternas grupp, i det den uppkommit
genom kemiska utfällningar eller organiska avsättningar. Den är en bland de över
hela jorden mest utbredda bergarterna och förekommer dels som berg och dels, ehuru i
små och varierande mängder, i så gott som all åkerjord. Stora delar av den svenska
berggrunden är täckt med kalksten. Hela sydvästra Skåne, Öland, se fig. 1, och
Gotland samt stora delar i nordligare Sverige vila sålunda på kalkberg.
Kalksten består till huvudsaklig del av kalciumkarbonatet CaCO3, mer eller mindre
förorenat. Rent kalciumkarbonat, benämnt kalkspat, är sällsynt, men det förekommer
som den isländska dubbelspaten och i vissa marmorslag. Kalkstenens föroreningar
utgöras vanligen av lera, sand, järn, magnesia- eller manganföreningar samt i den s. k.
bituminösa kalkstenen därjämte även av organiska förmultningsprodukter.
Fig. 1. Schematisk profil av Öland.
1 Granit, 2 Sandsten (Cambr.), 3 Grön skiffer, 4 Sandsten, 5 Oljeskiffer, 6 Silnrkalksten (Ortocer.)
7 Diluvium (avlagring).
Med avseende på kalkstenens förekomst indelas den i två huvudgrupper: den
ar-keiska, kristalliniska eller urkalkstenen och den klastiska eller siluriska kalkstenen,
tillhörande senare formationer.
Den kristalliniska kalkstenen förekommer såsom inlagringar, körtlar och stockar i
formationer med kristalliniska skiffrar, tillhörande dels urbergen och dels yngre
meta-morfiska serier. I utlandet är denna kalkgrupp vanligast förekommande, i Sverige
företrädesvis i mellersta samt även, ehuru sparsammare, i de nordligare delarna. Den
bättre utbildade kristalliniska kalkstenen kallas marmor och användes för byggnads-
1—281013. Uppfinningarnas bok. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
