Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Sockerfabrikationen. Av Oskar Magnusson - Socker och dess fabrikationshistoria - Sockerfabrikationens historiska utveckling i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCKER OCH DESS FABRIKATIONSHISTORIA.
659
ena bestående fabriken efter den andra, och den inhemska råso ckerpro duktio nen
stegrades avsevärt.
Sedan kampen mot de tekniska svårigheterna- till större delen upphört, vidtog nu
i stället kampen mot överproduktionen. Redan år 1894 gjorde den sig kännbar, och året
därpå nödgades man reducera betpriset från 1.85 till 1.50 kr. pr 100 kg betor för att
därmed tillbakatränga odlingen. Detta hade åsyftad verkan, men på samma gång inleddes
mellan industri och odlare den strid om betpriset, som ännu i våra dagar utmärker vår
inhemska sockernäring och som lett till sammanslutningarna å ena sidan inom industrien
och å andra sidan mellan odlarna. Det var i synnerhet de dåliga skördarna 1898 och 1899,
som utlöste missnöjet inom odlarnas led, och vid ett möte i Lund år 1899 enades man om att
bilda »Skånes betodlareförening u.p.a.»för att tillgodose odlarnas intresse. Denna
sammanslutning fann snart efterföljare i lokalavdelningar vid de olika fabrikerna. För att
ytterligare stärka sammanhållningen bildades år 1904 »Skånes betodlares centralstyrelse».
Härmed hade odlarna fått en effektiv och kampduglig organisation, som hållit betpriset på
toppunkten och för övrigt skaffat dem alla de fördelar, som industrien kunnat ge.
Utvägen att begränsa produktionen genom nedsättning av betpriset blev sålunda stängd.
Detta måste i stället ske genom inbördes avtal fabrikerna emellan.
Uppgörandet av dessa årliga odlingsavtal såväl som prisavtalen erböjd alltid stora
svårigheter. Detta i förening med en skärpt inbördes konkurrens ledde tanken på att
även sammanföra raffinaderier och råsockerfabriker i en organisatorisk enhet. Den 10
augusti 1907 stiftades också på Grand Hotel i Stockholm »Svenska Sockerfabriks
Aktiebolaget», i vilket uppgick samtliga sockerfabriker utom två. Med ett aktiekapital på 135
miljoner kronor1 blev det nya bolaget vårt lands största företag vid denna tid.
Den samlande kraften vid det nya bolagets tillkomst och dess förste ledare var en son
till Justus Tranchell, nämligen Carl Tranchell. Ännu ej 21 år gammal hade denne efter
avgångsexamen från Teknologiska institutet och praktik vid tysk sockerfabrik antagits
som ledare för den ovannämnda Halmstadsfabriken. Sedermera övertog han samma
befattning vid Landskronafabriken samt blev 1883 efter faderns död verkställande
direktör för Skånska Sockerfabriks Aktiebolaget. Hans framstående tekniska skicklighet
och organisationsförmåga läto sig emellertid ej begränsa av denna i och för sig mycket
krävande befattning, utan han blev initiativtagare och ledande kraft för flera nya
företag, och hans namn blev snart förbundet med all utveckling inom den svenska
sockerindustrien. Han har desslikes förtjänsten av det skånska jordbrukets storartade
uppsving. Vid sin död år 1919 på Örenäs utanför Landskrona lämnade han efter sig ett
i det närmaste fullbordat verk, ty den svenska sockerindustrien hade då i stort sett
nått gränsen för sin yttre utveckling och kunde mäta sig med övriga storindustrier i
kapitalstyrka, ekonomisk organisation samt teknisk fulländning.
Jämte Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget, som för närvarande äger 4 raffinaderier,
16 råsockerfabriker och 4 saftstationer, med en betareal av c:a 45 000 har och en
sockerproduktion uppgående till 250 000 ton pr år, finnes Mellersta Sveriges
Sockerfabriksaktie-bolag, bildat 1914 och omfattande fabriker i Lidköping (även raffinaderi), Linköping
och Mörbylånga (Öland) med en betareal av c:a 5 000 har och en råsockerproduktion
omkring 25 000 ton pr år.
De båda bolagens produktion samt odlingens omfattning har i regel ej räckt till att
täcka landets behov. Först genom importregleringen av år 1932 och därigenom säkrat
betpris i förening med goda skördar har produktionen åter kommit upp i jämnhöjd
1 Aktiekapitalet nedskrivet år 1933 tiH 81 miljoner kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
