Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Maltdryckerna och deras tekniska framställning. Av Erik Olson - Allmänt om maltdrycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710
MALTDRYCKERNA OCH DERAS TEKNISKA FRAMSTÄLLNING.
Fig. 436. Modell av hantverksbryggeri i Deutsches Museum, München.
Hur öltillverkningen gick till i Sverige före under jäsningens införande, får man
en rätt god bild av med hjälp av samtida litteratur, och i det följande skall läsaren föras
på ett kort besök i ett dåtida hantverksbryggeri, varvid som stöd användes
beskrivningar i Kajsa Wargs kokbok »Hjelpreda i Hushållningen för unga Fruentimber»
(1755), Fromholt Torsten Groots »Beskrivning om et nyare och fördelaktigare
sätt att brygga och bränna» (1788) samt Joh. Jos. Prechtl: »Handbok för
Brygg-ning och Maltberedning» (1833), de båda förstnämnda refererade i Svenska
Bryggareföreningens Månadsblad
1920 av Sten
Simons-SON.
Bryggeriets
utrustning bestod av en kittel
eller inmurad panna för
uppvärmning av vatten
och kokning av vört
(fig. 436). Invid pannan
befann sig mäskkaret
eller »råstkaret», i
vilket det gröpade maltet
inkastades under
tillsättning av varmt eller
kallt vatten.
Blandningen omrördes flitigt
(mäskades) med ett
redskap, benämnt
mäskkrycka eller mäskroder,
av karakteristisk form.
Härefter höjdes
tem
peraturen hos mäsken successivt genom att man ihällde hett vatten, som gjorts redo i
kitteln. När tillräckligt vatten tillsatts och temperaturen därigenom stigit på önskat
sätt, lämnades mäsken att stå en timme för att »taga sötma». Under tiden kokades
tillräcklig kvantitet vatten, avsett att användas till efterföljande pålakning.
Rostkaret var av trä och försett med en inre extra botten, genomborrad med ett stort
antal hål och skild från den undre karbotten några tum, eller ock var i stället för denna
extra botten på rostträn inlagt ett halmskikt för att skilja mäsken eller draven från
den avrinnande vörten. Nedtill på karet var anbragt en kran eller helt enkelt en
»tapp-råck», genom vilken vörten utsläpptes i ett lägre stående kar. Sedan vörten avrunnit,
tillsattes hett vatten till draven i rostkaret, och efter behörig urlakning fick den så
erhållna svagare vörten avrinna och blandades med den föregående eller uppsamlades
för sig. I senare fallet erhölls av den första vörten det mångbesjungna dubbelölet, av
den senare enkelöl och av en tredje pålakning svagdricka. De olika vörtfraktionerna
transporterades till kokpannan med hjälp av en handpump av trä eller brons för att
kokas med humle.
Härefter hälldes den humlade vörten ut på en backe av trä i och för avsvalning
eller också direkt i ett kar, över vilket en humlesil var lagd. I detta kar fick vörten
stå, tills man med handen kände, att den tillräckligt svalnat, för att jäst skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
