Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Lanthushållningen i forntid och gammal tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTHUSHÅLLNINGEN I FORNTID OCH GAMMAL TID. 3
Nyare fornforskning har emellertid påvisat lämningar av primitivt lantbruk i snart
sagt alla länder och visat, att flertalet av de viktigaste slagen av husdjur och odlade
växter härstammar från de naturraser, som förekommit i olika delar av den gamla världen.
Härav och på andra grunder kan det anses visst, att jordbruk och husdjursskötsel
uppkommit självständigt i olika delar av världen, även om lantbrukets utveckling till en
högre ståndpunkt varit tidigare i Orienten än i Västerlandet.
De första spåren av lantbruk gå tillbaka till den yngre stenåldern. I fynd från denna
har man i de flesta länder påträffat lämningar av hund, get, får, nötkreatur, svin och
mot övergången till bronsåldern av hästen, liksom av otvetydiga kulturväxter såsom
vete, korn, hirs och lin, i många fall även handkvarnar. Men de första underrättelserna
om lantbruket gå i olika länder olika långt tillbaka i tideräkningen, så t. ex. 5 000—6 000
år i Eufrats och Tigris’ flodland och kanske lika tidigt i Egypten, medan i norra Europa
ännu ren jägare följde isens tillbakavikande och en strandbefolkning frestade en knapp
tillvaro på fiske och fångst av musslor. Först omkring 2000 år f. Kr. anses jordbruk ha
vunnit insteg i södra Sverige.
Till de kulturcentra, som sålunda uppstått redan i förhistorisk tid, höra Kina och
dess södra grannländer. Fornforskningen, som ännu blott föga undersökt dessa länder, giver
väl antydningar om förbindelse med de tidigaste odlingsområdena i Främre Orienten
men lämnar så gott som inga upplysningar om lantbrukets första uppkomst därstädes, utan
vad vi känna därom grundar sig huvudsakligen på legendariska skrifter, som författats
under sista årtusendet före Kristus men hänföra sig till det 28:e århundradet. De omtala
den länge årligen firade ceremonien, då kejsaren, klädd som bonde, i spetsen för sitt
hov plöjde och sådde, uppgiva en kejsare som uppfinnare av plogen och en annan som
författare av en bok om gödsling och växters odling, förtälja om stora flodregleringar,
varigenom odlingarna tryggades, och om kejsarinnan som beskyddarinna av
silkesodlingen. Redan vid denna tid, på övergången från sten- till bronsåldern, var odlingen
av ris, vete, hirs och bönor allmän i både Nord- och Sydkina. Under den första historiskt
dokumenterade tiden omkring 1100 år f. Kr. omtalas jordens uppdelning till enskild
egendom samt skifte av jord med gradering efter dess godhet.
Under inbördes strider mellan de småstater och feodala herradömen, som mer eller
mindre löst förenade bildade det kinesiska riket, och ofta återkommande anfall av
noma-diska stammar, som hade sitt hemland i de i norr och väster angränsande stäpperna,
avbröts förbindelsen med kulturländerna i västern, varefter lantbruket i Kina
utvecklades oberoende av och starkt avvikande från motsvarande förhållanden i dessa länder.
Den starka folkökningen ledde i det kinesiska låglandet till en ytterligt långt driven
styckning av jorden, varmed följde, att denna brukas huvudsakligen med handarbete
och att antalet av större husdjur blivit mycket ringa.
Från Kina spred sig den högre kulturen till angränsande länder och skall i det 7:e
århundradet f. Kr. hava blivit rådande i Japan, där dock jordbesittningen blev utmärkt
genom ett långt drivet länsväsen med under länsherrarna förtryckta bönder.
Lantbruket utvecklades i övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med i Kina, och liksom
förut i detta land inträdde från 1600-talet en sträng avspärrning från all förbindelse med
Västerlandet, intill dess efter revolutionen år 1868 en period av ivriga reformsträvanden
inträdde, under vilken japanerna hastigt infört tillämpning av europeiska metoder inom
det för landet alltjämt egendomliga lantbruket med husdjursskötsel.
I södra Asiens centrala delar synes det ariska urfolket, som redan i förhistorisk tid
tagit främre Indien, Iran och det persiska landet i besittning, före sin uppdelning i skilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
