Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Reproduktionsteknik - Fotomekaniska reproduktionsförfaranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPRODUKTIONSTEKNIK. FOTOMEKANISKA REPRODUKTIONSFÖRFARANDEN. 869
Fig. 1026. Schematisk bild av gelatinreliefens
framställning och överföring på kopparplåten. D
diapositiv; P pigmentpapper; K kornad kopparplåt.
inverkan; ju tjockare den är, desto större skydd ger den åt den underliggande
metallytan och desto mindre blir plåten på detta ställe etsad.
Gelatinreliefen erhålles medelst pigmentförfarandet (se sid. 725). Man använder
därvid ett speciellt pigmentpapper, som innehåller jämförelsevis litet pigment och därför
ger en kraftigare relief. Då reliefen naturligtvis måste vara tjockast på de ställen, som
skola etsas minst, måste kopieringen ske efter ett diapositiv.
Huru reliefbilden uppstår framgår av de schematiska figurerna 1026 A, B och C.
I fig. 1026 A representerar D diapositivet med olika täta, d. v. s. olika transparenta
partier, P ett i kontakt med detta liggande pigmentpapper med sitt
kromatgelatin-skikt. Ju mer transparent diapositivet är, desto djupare intränger ljuset i skiktet och
desto djupare sträcker sig den genom
ljuset åstadkomna garyningen. Det
kopierade papperet uppmjukas i kallt vatten
och pressas i kontakt med den kornade
kopparplåten K (fig. 1026 B); om nu
det hela behandlas med varmt vatten,
upplöses det av ljuset icke påverkade
kromatgelatinet, och man kan draga av
det ursprungliga pappersunderlaget.
Genom fortsatt skölj ning med varmt
vatten avlägsnas det icke garvade
gelatinet; det garvade kvarblir däremot på
kopparplåten och bildar en relief (fig. 1026 C). Denna gelatinrelief är -— eftersom
den är kopierad efter ett diapositiv — tjockast på de ställen, som motsvara
bildens högsta dagrar och tunnare i mellantonerna. I de djupaste skuggorna är
kopparn fri från gelatin och täckes alltså här endast av de förut påförda harts- eller
asfaltkornen. Sedan gelatinreliefen fått torka, förses plåtens kanter och baksida med
ett överdrag av asfaltlack, varefter den är färdig att etsas, vilket sker med
järnklorid-lösning. Detta etsmedel har egenskapen, att en stark lösning icke genomtränger
gelatinskiktet, vilket däremot är fallet med en svag sådan. Man har därigenom i sin hand
att genom att använda etslösningar av olika koncentration efter behag anpassa och
kontrollera etsningens verkan och fortgång. Man använder vanligen lösningar av 4
eller 5 olika koncentrationer, varierande mellan 42—34° Baumé. Man börjar med en
koncentrerad lösning (42° Baumé), som endast angriper de partier, där metallen är
blottad; sedan fortsättes etsningen med allt svagare lösningar, tills endast de högsta
dagrarna kvarstå oetsade. Etsningens fortgång kan bedömas därigenom, att den förut
blänkande kopparytan blir mörk. Sedan etsningen är slutförd, avtvättas gelatinskiktet
med sodalösning, och asfaltkornen bortlösas med terpentin. Eventuellt erforderlig
re-tusch utföres med polerstål och rulett på samma sätt som vid akvatintagravyren.
Då tryckningen alltid sker med handpress, såsom vid det vanliga koppartrycket
(se sid. 842), kunna endast omkring ett 50-tal avtryck tagas per dag, vilket gör, att
foto-gravyrförfarandet ställer sig dyrbart och endast kan komma i fråga för relativt små
upplagor.
En modern form av fotogravyren är det efter sin uppfinnare uppkallade
Mertens-trycket. Förfarandet uppträder med samma eller något varierande teknik under flera
olika namn: intagliotryck, rakeldjuptryck, Rembrandthéliogravyr, rotationsdjuptryck,
ro-togravyr etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
