Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Positiv och negativ elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om två med samma slags elektricitet laddade kroppar
bringas i beröring, fördelar sig elektriciteten så,
att båda kropparna blifva lika starkt laddade. Lika
mängder positiv och negativ elektricitet upphäfva
hvarandras verkningar, då de äro i tillfälle att
förena sig med hvarandra. Skulle ett öfverskott
finnas å ena eller andra sidan, fortfar detta
naturligtvis att verka som förut. De båda motsatta
elektriciteternas sträfvan att förena sig är ganska
stor, och just häruti ligger orsaken till den
attraktion, som en elektrisk kropp utöfvar på andra.
Ehuru åsigterna om elektricitetens egentliga
väsen, huru vida hon, som ljuset och de öfriga
krafterna, beror på en vågrörelse, ingalunda äro
öfverensstämmande, kunna dock de bekanta fenomenen
med tillhjelp af ganska enkla antaganden förklaras.
Ett sådant antagande är äfven det, att i alla kroppar
finnes en neutral elektrisk blandning, bestående af
lika mängder positiv och negativ elektricitet. Denna
blandning betraktar man som ett fint ovägbart
fluidum, utan att dermed vilja anses ha gifvit en
uttömmande definition på en särskild kropparnas
egenskap. I och för sig sjelft ger sig detta fluidum
naturligtvis på intet sätt till känna, ty det är
först genom åtskiljande af dess båda beståndsdelar,
som några verkningar kunna framträda. Vid gnidningen
skiljas de elektriska fluida så väl i den gnidande
som i den gnidna kroppen; vid beröringsytan gå de
motsatta hälfterna öfver i hvarandra och förenas
på nytt, under det att i de från beröringsytan
aflägsnare delarna af kropparna de båda andra
hälfterna hålla sig åtskilda. Om t. ex. en lackstång
gnides med en yllelapp, delas i båda kropparna den
elektriska blandningen i sina positiva och negativa
beståndsdelar; men vid beröringsytan förenar sig
lackets positiva elektricitet med yllets negativa,
och vi få till slut lacket laddadt med negativ
elektricitet; yllelappen deremot skulle innehålla
positiv elektricitet, så vida vi ej genom handen
undandroge honom hans elektricitet. Vi erinra dock
ännu en gång, att åsigten om de elektriska fluida
endast är ett antagande för att kunna försinliga de
elektriska fenomenen, men hvilket ingalunda bör tydas
derhän, att två sådana fluida verkligen skulle finnas
i de elektriska kropparna.
Fig. 315. Bohnenbergers elektrometer.
Man har på den senaste tiden gjort ganska många
försök att närmare utröna elektricitetens natur.
Flera olika åsigter äro derom uttalade. Nyligen har
professor Edlund i Stockholm uppstält en teori för
den samma, hvilken på ett tillfredsställande sätt
förklarar de förnämsta hit hörande fenomenen och
genom sin enkelhet synes bära sanningens prägel.
Han antager, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
