Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zink - Zinkmalmerna och deras tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Transport 1210000 centner
Vieille montagne
(Altenberg)..............................
635000 »
Öfriga belgiska
zinkbolag....................................
225 000 »
Spanien
.................................................
............. 35000 »
England
...............................................................
175000 »
Frankrike
............................................................
12000 »
Österrike
............................................................
18000 »
2310000 centner.
Zinkmalmerna och deras tillgodogörande. Den förnämsta
zinkmalmen är galmejan eller zinkspat, som,
i sin renaste form utgörande naturlig kolsyrad
zinkoxid, redan var af de gamla känd under benämningen
kadmia. De största aflagringarna af galmeja förekomma
nära Aachen, på gränsen mellan Tyskland och Belgien,
i Oberschlesien samt angränsande delar af Polen. På
begge dessa ställen var redan i forna tider denna
malm föremål för bergsbruk, och det stora bergverket
vid Vieille montagne (Altenberg) nära Aachen
förskrifver sig sannolikt ända från romarväldets
dagar. Den gränstrakt, der detta och andra bergverk
äro belägna, bildar genom sin metallproduktion ett
så odelbart helt, att den ena eller andra delen
deraf ej kan anses uteslutande tillhöra någotdera
riket, utan förvaltas af Preussen och Belgien
gemensamt. Zinktillverkningen syselsätter här vid
pass 6 000 arbetare. Andra zinkmalmsfyndigheter af
mindre omfång finnas vid Wiesloch i Baden, Stolberg
nära Aachen, Brilon och Iserlohn i Westphalen, Raibl
och Bleiberg i Kärnten o. s. v. Wieslochgrufvorna äro
mycket gamla. Redan i elfte århundradet bröt man der
blyglans, som var inlägrad mellan den då föraktade,
värdelösa galmejan. Vidare finnes denna malm i
större eller mindre myckenhet i England, Frankrike,
Spanien, Ryssland o. s. v. I följd af bristande
bränsle utskeppar Spanien stora malmmängder, som
nedsmältas vid engelska, belgiska och preussiska
zinkverk, bland annat af Vieille montagne, hvilket
bolag äfven tillgodogör det mäktiga zinkblendelager,
som förekommer vid Ammeberg, på gränsen mellan
Nerike och Östergötland. Ryssland tillverkar
nu årligen omkring 40 000 centner. Enligt nyare
underrättelser skall malmtillgången i Spanien vara
oerhördt stor, hvilket, i den mån grufvorna vid de
gamla bergverken börja blifva mindre malmgifvande,
vore för zinkindustrin högst lyckligt. 1866 upptogos
ur de spanska zinkgrufvorna öfver 800 000 centner
malm. I Oberschlesien lär zinktillverkningen redan
vara i aftagande, emedan tillgången på renare malm
blifvit mindre.
Från de fordomdags brutna galmejgrufvorna fördes
malmen direkt till de merendels nära intill
belägna messingsfabrikerna, för att der genast
smältas tillsammans med koppar. Men nu mera, då vid
messingsberedningen endast användes metallisk zink,
som låter lätt frakta sig, äro smältverken ej längre
tvungna att hålla sig i närheten af grufvorna.
Namnet galmeja i vidsträcktare mening omfattar
äfven en annan malmsort, som dock till skilnad från
zinkspaten vanligen kallas kiselgalmeja eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
