Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koboltmalmerna och deras tillgodogörande - Nickeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salpetersyrligt kali, och en utmärkt vacker
koboltbrons af persikeblommans färg.
De kungliga sachsiska blåfargsverken äro ganska
rikligt sorterade med sina färgvaror. Der finnas
nämligen 3 olika zaffersorter, som kosta 115, 98
och 69 rdr centnern, 24 eschelsorter för blåning af
papper, linne, stärkelse m. m., hvarå priset ligger
mellan 130 och 18 rdr, 13 kulörsorter till liknande
pris, 7 ultramariner till olj- och vattenfärger,
brokigt färgtryck, konstgjorda blommor m. m. från 25
till 3 Vo rdr skålpundet, 9 oxidsorter till porslin
och stengods efter 13 Vo till 3 ’/«> rdr skålpundet,
och 2 sorter ströblått, samt vidare fosforsyrad
och arseniksyrad koboltoxid, celin (cerulein)
och 35 sorter kobolt-grönt. När här ofvan talats om
koboltoxid, inbegripes deri äfven metallens lägre
syrsättningsgrad eller oxidulen. I zaffern förekomma
båda oxiderna tillsammans.
Nyss nämda verk ge årligen mellan 7 000 och 8 000
centner färgvaror till ett värde af 650–700 tusen
rdr. Malmerna äro dels sachsiska, dels tagas de från
andra länder, i synnerhet Sverige.
Nickeln. I nickeln ha vi ett af de i teknologins
historia ej sällsynta exemplen, att ett ämne, som
ansetts oanvändbart och följaktligen värdelöst, genom
vetenskapsmännens fortgående forskningar plötsligt
erhåller ett stundom till och med ganska högt
nyttighetsvärde. Den föraktliga bergsmans-benämningen
nickel var, såsom vi redan förut antydt, fordomdags
ett öknamn, gifvet åt en malm, som, att döma efter
utseendet, borde vara ren kopparmalm, men likväl,
trots alla bemödanden, ej gaf någon koppar, utan
tvärtom endast försvårade tillgodogörandet af de
kopparmalmer, hvarmed han förekom blandad. Denna malm
var den ännu i dag af gammal vana s. k. kopparnickeln,
som dock ej innehåller koppar, utan egentligen
endast den nu mera så högt värderade nickelmetallen,
kemiskt förenad med arsenik. Hans vetenskapliga namn
är ock arseniknickel. Som inblandningar kunna kobolt,
jern, bly, koppar, vismut, svafvel m. fl. ämnen
förekomma. Nästan alltid håller han åtminstone kobolt,
hvilken då ersätter en motsvarande mängd nickel. En
arseniknickel med ungefärligen 14 procent nickelmetall
är den vanligast förekommande malmsorten och derför
äfven bland de egentliga nickelmalmerna den, hvaraf
mesta nickeln tillverkas. I mindre myckenhet, och
till en del i sällskap med denna malm, förekomma
arseniknickelglans och antimon-nickelglans, som
utgöra kemiska föreningar mellan svafvelnickel och
arseniknickel eller antimonnickel. Genom vittring
bildas af dessa malmer nickel-ockra eller nickelblomma
(arseniksyrad nickeloxidul och vatten), som vanligen
endast utgör ett tunt ljusgrönt öfverdrag eller
anflog på den ännu, o vittrade malmen och derför
ej egentligen har något tekniskt värde, men dock så
till vida gör nytta, att hon visar hvar nickelmalm
finnes. Vanligen förekomma nickelmalmerna ej så rena,
att de kunna utan synnerligt besvär smältas och
tillgodogöras; oftast äro de tvärtom så utblandade
med andra arsenik- och svafvelmetaller, att nickeln
och hacs följeslagare kobolten endast utgöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
