Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställningen af salpetersyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmänt bekant är salpetersyrans användning
till upplösning af metaller, etsning, brunering
m. fl. arbeten; men detta är dock en obetydlighet
i jemförelse med hennes mångfaldiga användning
inom den tekniska och experimentala kemin, der
salpetersyran ofta begagnas till åstadkommande af de
mångfaldigaste, ofta högst märkvärdiga förvandlingar
af organiska kroppar. Dessa många fall äro lika svåra
att fullständigt uppräkna, som att klassificera. I de
flesta fall är hennes verkan oxiderande: syre afgifves
och salpetersyrlighet går bort; i andra fall ingår
äfven qväfvet i det nybildade ämnet. Oxideringen
kan under vissa omständigheter bli mycket häftig,
så att t. ex. terpentinolja, öfvergjuten med stark
salpetersyra, ögonblickligen antändes och förbrinner
med stor liflighet. Många organiska ämnen, såsom den
lefvande huden, fjäder, kork och trä, färgas gula af
salpetersyran i följd af bildad pikrinsyra; indigo
förvandlas nästan helt och hållet till detta gula
färgämne, men dess framställande ur den dyra indigon
tillhör nu mera blott de teoretiska experimenten,
sedan man i stenkolstjäran funnit ett långt billigare
råämne dertill. Man behöfver blott blanda tjäran
med salpetersyra och efter den första våldsamma
reaktionen understödja den ytterligare sönderdelningen
medelst kokning, for att, om också ej se alltsammans
förvandlas till pikrinsyra, åtminstone en ansenlig
mängd deraf utkristalliseras ur massan. Af de många
organiska kroppar, som endast bestå af kol, väte
och syre, torde få finnas, som ej redan under köld
eller åtminstone under upphettning genom oxidering
af salpetersyran så förändras, att de förvandlas
till helt andra ämnen, hvilket naturligtvis alltid
sker i förening med salpetersyrans sönderdelning och
utveckling af bruna ångor af salpetersyrlighet.
Inom svafvelsyretillverkningen finnes en äldre
metod, bestående deruti, att sågspån eller
stärkelse sönderdelas genom öfvergjutning med
salpetersyra och de ångor af salpetersyrlighet, som
på detta sätt erhållas, användas till blykamrarnas
matning. Utvecklingen af salpetersyrlighet, som eljest
är en bisak, uppträder här som hufvudsak. Men det
som efter sönderdelningen återstår af de organiska
ämnena förtjenar likaledes beaktas; det har till
största delen förvandlats till oxalsyra. Kokas
socker med salpetersyra, tills den senare helt och
hållet bortgått, erhållas två nya syror: oxalsyra
och sockersyra o. s. v.
Vid alla dessa förvandlingar är det blott fråga om
salpetersyrans sönderdelning: hon måste antingen
helt och hållet, eller till en del uppgifva sin egen
tillvaro, för att skapa något nytt. En sönderdelning
till en del förekommer nom en intressant klass af
fall, der sakerna taga det förlopp, att syran utstöter
salpetersyrlighetsångor och derigenom förvandlas till
undersalpetersyra, hvilken med det behandlade ämnet
förbinder sig till ett nytt ämne. Man betecknar i
allmänhet sådana alster med namnet nitrokroppar,
och kemisten känner en hel mängd sådana. Den mest
populära nitrokroppen är bomullskrutet, hvilket
bäst belyser salpetersyrans verkan på växternas
Cellväfnad. Blott genom en kort indoppning i stark
salpetersyra förvandlas bomullen, utan att hennes
yttre märkbart förändras, till krutets bekanta
rival. Vigten är det enda som visar, att någon
förändring måste ha försiggått med bomullen, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
