Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Tvärt öfver salen slungade Karl Persson en
gnistrande blick på sin sjuke svåger, som just nu
vred sig under ett svårt hostanfall, och mumlade.
— Lögnare där!
Doktorn var själf ej närvarande, men hade
redan förut sändt ett betyg, hvilket lästes upp och
gjorde ett särdeles fördelaktigt intryck, ehuru knappt
någon af åhörarne förstod, att just denna
obetydliga papperslapp mest af allt skulle inverka på
domen.
Ersson, som derefter infördes, stammade fram
några otydliga meningar, trasslade in sig och
medgaf slutligen, att han ingenting visste.
Oskars mor satt blek och försagd. Alla
hennes vackra förhoppningar ramlade som korthus,
och själfve Blom, som eljes var så lugn, tappade
alldeles koncepterna. Hans begäran att
upplysningsvis få höra Karl Perssons dräng ignorerades,
och domaren vände sig till brottslingen.
Fritt och otvunget besvarade Oskar alla
frågor, men förnekade att det varit hans afsigt att
döda Mörk, han ville endast gifva honom en
minnesbeta. På domarens fråga, hvarför han velat
det, svarade den anklagade intet, han såg endast
ett ögonblick frågande bort till Anna, men då
hon ej vände sig mot honom, skrattade han hårdt
och lutade sig mot väggen.
— Har svaranden något att ytterligare andraga?
— Nej.
På Oskars svar följde en isande tystnad, som
föreföll den väntande modern lång som en
evighet. Då reste sig hastigt en herre, som haft sin
plats något bakom domaren. Kallblodigt som om
hela saken varit den likgiltigaste affär i världen,
vecklade han upp ett papper och började läsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
