- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
283

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storskarfven.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

syntes på det med tusentals glittrande stjärnor prydda
himlahvalfvet. Äfven fjorden såg ut som en molnfri
himmel, ty det klara vattnet återgaf stjärnornas bild nere
i djupet.
När det började dagas, var jag redan ute i
hafsbandet. Det hade varit tyst under färden öfver fjorden;
nu åter var det lif omkring mig. Alfåglarne sjöngo sin
vackra visa ute bland bränningarna. Jag såg dem ej
ännu, men »ala ala ahaala ahaala» ljöd det från alla håll.
Hafvet är skönt sådana vinterdagar som den jag
hade att vänta denna morgon. Min längtan stod dit ut,
och färden fortsattes, tills jag kände båten sakta höjas
och sänkas af inrullande dyningar.
Vi voro nu ute bland de yttre skären i hafsbandet.
Det dagades mer och mer; himlen rodnade borta i
sydost och glittrande återgaf hafvet svagt himlens mer och
mer tilltagande färgprakt. Det var snart tydligt, hvar
vi hade att vänta dagens lysande stjärna, och länge
dröjde det ej, förr än horisonten där borta stod liksom
i brand. Först visade sig en smal, lysande eldstrimma,
hvilken växte mer och mer; så höjde sig det glödande
klotet, större än någonsin, tyckte jag, och stod så en
stund som hade det hvilat på klipporna och därifrån
öfver hafvet utstrött tusenden af små glittrande solar.
Som yra af glädje öfver solens ankomst flögo
alfåglar i hundratal fram och åter kring min båt, och jag
tyckte, att de sjöngo sina för denna natur så väl
afpassade melodier högre och vackrare än någonsin.
Allvarsamma och tysta flögo trutmåsarne in mot land, och
blåsande på sitt vanliga sätt drogo flockar af tumlare
in mot fjorden, där sillen stod tätt, som fiskarena säga.
Plötsligt ser jag en stor, svart fågel med lång,
utsträckt hals komma flygande några meter öfver hafs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free