- Project Runeberg -  Under röd flagg / 1891 /
Följetong 8

(1891) [MARC] Author: Hinke Bergegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummer 4 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visa sig inför verlden, sedan deras barn
som de hyst så stora förhoppningar till
bringat denna vanära öfver dem. Hvad
skulle kollegerna och deras familjer säga!
Något sådant hade då aldrig händt förr.
Marie öfveröstes med de bittraste förebråelser;
men hon lät inte skrämma sig hvarken
af förbannelser eller hotelser; hon höll fast
vid sin Frans.

Och då nu olyckans stund bröt in och
Kunert refs bort från de sinas krets, då
visste hon klart hvad hon hade att göra
och handla. I detta ögonblick var hon
icke mer sina föräldrars barn, nu hade hon
genom olyckan, utan präst’s välsignelse,
blifvit Frans Kunerts hustru; nu hade hon
endast den plikten att vara dem till stöd,
från hvilka man slitit honom. Kunde hon
inte ersätta honom helt och hållet, kunde
hon det dock delvis; och den gamle
Kunert hade, som vi sett, vid hennes ankomst
uppvaknat med nytt hopp. Hon hade
glänsande utstått sitt första prof som
arbetarhustru.

*



För Marie uppgick en ny värld i Kunerts
hus. Hur vida bättre voro icke människorna
i arbetarkretsar, än man antog på
samhällets höjder. Hvilket öfverflöd af
hängifven kärlek uppenbarade sig icke i
det dagliga lifvet. Här härskade den
offervilligaste broderskärlek och människorna
bildade, trofast sammanknutna, en stor
familje, som inte kunde ens genom nöd
och lidanden upplösas. I arbetarkretsar
kunde den ena lita på den andra, och
Marie fann det helt naturligt att hennes
Frans handlat så hederligt; en sådan
handling gälde i alla arbetares ögon såsom något
så själf klart.

Marie kände sig i sin nya omgifning
med hvar dag mer och mer hemmastadd.
Hjärtligt slöto Frans’ yngre syskon sig till
henne; också kunde ingen mor eller syster
ta dem mera ömt om hand. Hon fann
en värklig lycka i att få sörja och arbeta
för dessa, som voro honom kära. Outtröttlig
låg hon i, och hon fann ett obegripligt
nöje i att efter dagens slit sitta vid gamle
Kunerts sida och lyssna till hans otaliga
berättelser om Frans. Den gamle kände
sig med hvar dag som gick styrkt i den
öfvertygelser att Frans inte kunnat göra
ett bättre val, än Marie. Han hade blifvit
någon smula lugnare och trodde numera
säkert, att sonen snart skulle försättas i
frihet. Hur lifligt förestälde man sig icke
återseendets glädje. Hur fästligt han skulle
mottagas. Det måste naturligtvis allt till
det sista för Frans förbli en hemlighet, att
Marie var hos honom. När Frans åter
satt i deras midt, skulle Marie helt
försiktigt bakifrån närma sig honom, sätta
händerna för hans ögon och låta honom
gissa, hvem det var. Man blef aldrig trött
att utmåla för sig dylika små bilder, och
ej föll det någon af dem in, att de icke
skulle gå i fullbordan.

Länge drog ransakningen om, men till
sist måste dock »rättvisan» ha sin gång.
Bland Frans’ arbetskamrater funnos
hundrade vittnen, som voro beredda att intyga
att det inte i hela världen fanns en bättre
och mera rättskaffens människa. För en
lycklig utgång talade äfven allehanda mindre
fördelaktiga rykten, som cirkulerade om
Steiner’ska fabriken. Metallsvarfvar Schwarz
hade anlagt en process, angående olagligt
innehållande af löner o. s. v., möt
fabriksegaren, och utom Schwartz hade också
andra arbetare stämt honom för liknande.
Arbetarne utpekade bokhållaren Hartwig
såsom en, som pressade ned deras löner,
antingen för att sjelf använda öfverskottet
eller under förevändning att det skulle tillflyta
en viss kassa inom fabriken. Afslöjandena
af fabrikens hemligheter tjänade naturligtvis
den Kunert’ska kretsen såsom stöd för deras
förhoppningar. Bokhållar Hartwig kunde
omöjligt anses trovärdig; hans vittnesmål
måste alldeles ogillas, menade män, vid
sidan af den massa vittnen, som stodo till
Frans’ förfogande.

                                 (Forts.)


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urf/1891/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free