Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 49
intryck på åhörarna, verkande till väckelse hos många
samt till frid och trosfrimodighet hos andra. Särskildt
var annandagens bibelstund buren af oförgätligt gripande
andekraft.
När R. efter denna predikan hade dragit sig undan
på sitt rum för att något litet få hvila ut, begärde ett
par af ortens mera framstående bönder, allvarliga
troende män, att få ett enskildt samtal med R. om
själsangelägenheter. Ehuru trött, ville dock R. såsom
vanligt icke afslå en sådan begäran. Bönderna fingo
komma in till honom. En af dem, en stor kraftig man,
förde ordet; mellan denne och Rosenius uppstod nu
följande samtal:
Bonden: »Jag ville på mina egna och de andra
kristna vännernas vägnar få säga magister R. tack för
i afton. Han har predikat ett rent och rätt deladt Guds
ord. Gud vare tackad därförl Men — mitt samvete
nödgar mig att säga honom något om synden ...»
R.: »Jag kan nog tänka mig det! Aposteln talar
i Ebr. 12: om ’synden som alltid lådar vid oss och gör
oss tröga’. Det är därför nödvändigt att alltid bekänna
synderna och få dem förlåtna, samt därigenom undfå kraft
mot dem. — Men hvilken synd är det egentligen, som
min vän ville tala om?»
B.: »Jo, det är allt svårt, ja alldeles för svårt
med den myckna högfärden . . . .»
R.: »Jaså, är det högfärden, som min vän lider af?
Ja, det är en af de allra djupaste och mest fördolda
JVads t rö vi. Ur minnet o. dagboken. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
