Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
Tisdagen den I5:de, mot kl. 5 e. m., somnade han tungt
och sof oafbrutet intill torsdags f. m. den I7:de kl. 11,
då andedräkten afstannade, utan en enda ryckning eller
rörelse på ett finger. Min syster satt ensam inne för
ögonblicket; hon ropade på Honorine och mig, som
voro i rummet intill; då vi inkommo, sågo vi blott ett
lätt andedrag, och allt var stilla — tyst!
Vår dyre fader var icke mera hos oss. De kära
och kärleksfulla ögonen, som aldrig tröttnade att följa
oss, voro slutna; de vänliga läpparna, som aldrig
tröttnade att bedja för oss, voro tystnade. Huru tröstlösa
hade vi icke varit, om vi icke vetat att ännu vår Jesus
lefver, hvilken nu talade till oss genom ordet på ett
alldeles särskildt sätt. — Och då vi på
begrafnings-dagen knäböjde kring vår faders kista och instämde i
vår broder Adolfs tack och lof för det dyra,
välsignelserika lånet, då kände vi det så visst, att vår dyre fader
var icke där, var icke död, utan lefver. Då vi »komma
hem» finna vi honom åter!»
Herren gifve oss alla en så salig död! Han verke i
våra hjärtan en lefvande tro på Jesus Kristus och bevare
oss i denna tro intill ändan! Då skall det ock om oss
en gång heta: »Saliga äro de döda, som i Herren dö, —•
så sannt Jesus sagt: Hvilken som tror på mig, han skall
lefva, om han än död blefve; han skall icke do evinnerligen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
