Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM OCH AMELIE VON BRAUN.
75
åt den eviga kärleken och friden i himmelen, och röres
hvarken af värmen eller kölden här nere i Kedars
hyddor. Kanske är detta hos mig en efter kampen iråkad,
men öfvergående apati, kanske ock en dvala före dödens
annalkande? Jag vet det icke. Men godt är emellertid
att ha begraft alla sina förhoppningar eller farhågor för
detta lif och, stödd på Jesus allena, kunna lugnt möta
eller se bort från allt jordiskt gladt eller sorgligt, väl
vetande att »allt är fåfängligt här» . . . Må jag, orh
Herren så för godt finner, hädanefter icke blott vandra
okänd, utan äfven af alla misskänd genom pröfvotideri.
Må människoförtroende och människohjälp, dessa
»regn-bäckar», torka in under bedröfvelsens och smälekens
hetta; må människolöften och erkännanden, dessa
flyktiga »munväder», hvirfla omkring, blåsa skarpa eller
milda vindar; må hvarje jordisk ärekrans ryckas bort,
endast Herren, finnande mig »trofast intill döden, må df
sin nåd en gång räcka mig »lifvets krona» . . .
Och Herren hörde denna hennes bön.
»Ökenkänslan», som med åren allt mera tilltog, byttes mot slutet
i de saligaste förkänslor af den stundande härligheten.
Hennes befrielsestund kom hastigt och för hennes flesta
vänner oförmodadt, just då en ännu rikare och
vidsträcktare verksamhet hade öppnats för henne. — Hennes
,sista ord voro: »Jesus!.. . Herre, dig vare tack och lof
;för allt!»
i i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
