Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
rymd fästningsfånge från Kristianstad. Grip mig, men
gif mig mat, ty jag är hungrig; jag vill icke göra er
något ondt. Gif mig härberge i natt. Jag är en
lifs-tidsfånge, men har nu ledsnat att stjäla. Jag har hört
er sång, och jag kunde sedan icke mera stjäla. Hvad
var det för en sång? Jag ber eder: låt mig få höra
den ännu en gång!»
Man tänke sig det stackars torparfolkets förskräckelse
vid denna syn och detta oväntade tilltal. Hushållet
bestod af tre syskon, en broder och två systrar, jämte
deras moder, en gammal änka. Det var sonen Johan
och dottern Anna, som på måndagsaftonen hade sjungit
den nämnda sången.
Johan frågade nu den oväntade gästen, om han
hade några mordvapen på sig? Denne lämnade då
genast ifrån sig rakknifven, en fällknif och en bundt
strykstickor. På vidare fråga af Johan, om han icke hade
ännu flera, bekände han genast, att han nära landsvägen
gömt en större tälgknif samt ett huggjärn. På fångens
begäran, och sedan man något lugnat sig i huset, sjöngs
nu åter för honom samma sång, som så mycket hade
rört honom. Äfven läste man för honom något ur Guds
ord samt en liten god kristlig berättelse. Han frågade,
om det är en lika stor synd att taga lifvet af sig själf
som af andra, och hans uppmärksamhet var på det
högsta spänd på det svar man skulle gifva honom.
Slutligen brast han i tårar och sade: »Nu förstår jag, att hur
grof brottsling man är, han man dock varda frälst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
