Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HEMFÖRLOFNING.
125
I.
Visseltofta den 5 juli 1879.
. . . Och nu en afskedshälsning från Helgas
sjukbädd. Ännu lefver hon, och jag tackar af allt hjärta
Herren, att han lät oss hinna fram hit, innan hon lämnat
det jordiska. Och ännu mer tackar jag honom för de
oförgätliga intryck af hans närhet, som både Helga och
vi alla fått erfara . . .
... Vi framkommo i går e. m. kl. 5 till Visseltofta.
Där hade Helga under de näst förflutna dagarna
allt emellanåt yrat och varit orolig. Men när Louise nu
skulle förbereda henne på vår ankomst, var hon alldeles
redig och sade: »Ja, jag vet, att han är här; låt honom
komma in!»
När jag då inträdde, låg hon där så blek och
af-tärd, men så stilla och fridfull; det var ett återseende,
som inga ord kunna skildra.
Vi hade nu ett par timmars ostördt samtal, under
hvilket hon gaf dyrbara vittnesbörd så väl af sin varma,
innerliga kärlek till oss, som ock af sin hjärtetro på Gud
och hans Son, sin kärlek till alla hans barn och den
fasta frid hon i Herren äger. ... O, hvilken dödsbädd!
Det är väl bittert, men ännu mer ljuft, att så skiljas från
dem man älskar. Allt är frid och kärlek: en sådan död
är icke svår, utan väcker blott djup längtan efter att
snart få följa efter och »dö den rättfärdiges död».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
