Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HEMFÖRLOFNING. I2g
alldeles emellan dig och mig? Nu ser du henne ju?»
-— Men jag såg ingenting häraf. . .
Gud ske tack, att hon ännu lefver! Det är dock
så öfverväldigande att veta, att här skall jag mista
henne, här skall vårt i6:åriga förbund upplösas —L för
det återstående af mitt jordelif. Men det eviga
återseendets vissa hopp sprider sitt ljus öfver död och gräf.
»Kristus är sannerligen uppstånden!» och han har sagt:
»Jag lefver, I skolen ock lefva!»
Nyss bad hon mig: »Hälsa så hjärtligt till alla kära
vänner. Bed dem alla komma efter hein!» . . .
II.
Visseltofta den io juli 1879.
. . . När mitt föregående bref afsändes, syntes för
oss alla Helgas död vara omedelbart förestående; ty
de vanliga dödstecknen, rosslingar och kallsvett, hade
då redan inställt sig.
Men här har skett ett under, en dyrbar bönhörelse.
Hon lefver ännu, och är alldeles underbart förbättrad.
I två dagar hade hon yrsel, som med blott korta rediga
mellanstunder kom henne att både dag och natt tala
feberfantasier. Men sedan föll lion, som länge blott genom
morfin kunnat få någon ro, i en naturlig sömn, som med
endast korta afbrott räckte i 38 timmar. När hon så
åter slog upp sina ögon och fick se mig sitta i stolen
vid hennes sida — min vanliga plats denna tid — små-
Wadström, Ur 7niiinet o. dagboken. II. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
