Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
UR MINNET OCH DAGBOKEN.
III.
Visseltofta, fredags morgon d. 18/7 1879.
... I dag på morgonen kl. 1,15 insomnade min
älskade Helga och gick hem till sin Herre, som hon
här hade trott, älskat och följt. Nu är hon i frid, och
vi känna alla en fläkt af samma frid, fastän tårarna
skymma ögat och hjärtat blöder. O, hvilken ädel kvinna
hon var och hvilken kristen! Hvilken älskande trofast
maka, moder, dotter och vän? Det var kanske icke så
många, som rätt kände henne, ty hon var blygsam och
tillbakadragen; men de som känt henne, skola aldrig
glömma henne. Ja, då du med sanning säger, att »ett
så ädelt, sannt, trofast hjärta har du blott sällan lärt
känna» — hvad skall då icke jag säga? Gudfruktig,
sann, kärleksfull, renhjärtad, samvetsgrann, trogen äfven
i det lilla, vänfast, vis, tålig och ödmjuk —, dessa ord
gifva blott en svag bild af henne. Själf såg hon sig som
det svagaste och ringaste bland alla Guds barn, och
hade endast i Kristi försoning sin rättfärdighet och frid.
Hon älskade Herrens vänner såsom »sitt folk» och tog
så gärna deras försvar, när de blefvo angripna. Ljuflig
och helgad i ali sin umgängelse, var hon för oss alla
hemmets söl, våra hjärtans och våra ögons lust. Aldrig
kan jag till fylles tacka Herren för denna dyra gåfva,
som jag fick äga i 16 år. Särskildt vill jag tacka för
de båda sista veckorna här: jag bad om åtminstone en
dag, och fick fjorton!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
