Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gömdt är icke glömdt.»
3. Lars Rosengren.
Den romersk-katolska kyrkan klandrar såsom en stor
brist hos oss protestanter, att vi icke ha några »helgon»,
d. v. s. män och kvinnor som »gjort sig så berömda» för någon
utomordentlig fromhet eller undergärningar, att de därför
efter sin död blifvit af någon påfve »upphöjda till helgon».
Men när man genomläser de katolska helgonlegenderna,
med deras ofta lika osmakliga som obibliska skildringar af
hvad som inom’påfvedömet skattas för »yppersta helighet»,
då måste man räkna det som en lycka jör de evangeliska
kyrkorna, att de i regeln saknat sådana helgon som
påfve-dömets, hvilka i allt för många, att icke säga i de flesta,
fall varit sådana som »farit efter att upprätta sin egen
rättfärdighet». Ty det för katolicismens flesta helgon
gemensamma draget är, att de sträfvat efter och blifvit berömda
för en oföermwaskiig, att icke säga tfmänsklig helighet,
särskildt i sitt sätt att uppträda bland andra, alldeles i motsats
till Herren Kristus själf, om hvilken det i skriften betygas,
att »han vardt lik människor och i åthäfvor funnen som en
människao, ehuru visserligen icke som »en ew-Å&människa».
Verkligt, i skriftenlig mening fromma och helgade
personligheter ha däremot i alla tider funnits inom den
protestantiska kristenheten: män och kvinnor, hvilkas lif varit
prägladt af äkta tro och kristlig kärlek samt utgjort ett före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
