- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
179

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.»

179

likaledes en varm vän och främjare. Ofta nog smög han
i kollekten ganska många kronor.

Religiösa tvister ville han ej gärna befatta sig med,
utan sade: »Det är bäst att svälta ihjäl trätomakare, genom
att tiga så länge det går an.»

En hvar, som kom i beröring med Rosengren,
»förnam i anden», att han var en sann kristen, en trogen,
älskande man, »ett helgon» i sann evangelisk mening.
Trohet, sanning och kärlek voro bärande krafter i Lars
Rosengrens sköna, ädla lif. För alla dem, som lärde känna
honom, är han oförgätlig genom den oskrymtade gudsfruktan,
som visade sig både »i ord och i gärning», den vida
människokärleken och det vänliga jämnmodet.

Sitt goda, glada och vänliga lynne behöll han ända
till det sista, fast minnet af förflutna tilldragelser allt mer
bleknade och till sist nästan alldeles försvann.

Sitt hjärta hade han helt fästadt vid Herren, fastän
han ej, såsom en del yngre kristna, synnerligen ofta talade
om sig själf och om sitt »djupare andliga lif», utan helst
enfaldigt talade om Herren Kristus. — Somliga nu för tiden
tala så mycket om »anden» och »andens fullhet» med
mera, att de nästan upphört att tala om Herren Jesus såsom
syndaförlåtare, öfverstepräst och herde.

Men huru den gamle, fromme och kärleksfulle R. hade
det med Herren, framgick af de svar han gaf, då han
direkt tillfrågades därom. En gång frågade någon, om han
»hvilade på klippan Kristus». »Ja du, jag ligger säker där,
jag; han får sedan föra hvart han vill.» — En annan gång
mot slutet, då R. var klen, frågade samme person, om han
tänkte gå ifrån dem. Då sade han: »Ja, nu far jag i frid,
jag!» — Och då han senare tillfrågades, om han ej ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free