Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSALA 1856. 257
som af olidliga samvetskval blifvit utmärglad och likblek i
anletet, hade icke sofvit på många nätter. Men evangelium
bragte honom dock någon lindring och stadfäste hans
beslut att angifva sig själf.
Då vi på e. m. gjorde en promenad i vagn till Rorsta
hunno vi upp menedaren, som nu var på väg till länsman.
Men — uttröttad som han var, fruktade han att icke
förmå gå ända fram till denne. Han fick då sitta upp på
kuskbocken; och vid framkomsten lagade grefve S. att
mannen där erhöll en kärra och en körsven, som förde honom
fram till länsmannen. Jag skall aldrig kunna glömma den
blick af på en gång tacksamhet och blygsel, som mannen
nu gaf oss. Ungefär så måtte visst Petrus ha sett ut, när
»Herren såg på honom».
Juli 15. E. m. foro vi till Ekenstams på Ståltorp,
där jag höll bibelförklaring på en äng för omkr. 150
personer. Besågo sedan Hannäs kyrka. — Stackelberg yttrade
där: »Jordiska kyrkor kunna splittras, så att det icke blifver
sten på sten kvar; men Herrens kyrka och hans af Luther
i ljuset åter framdragna evangelium skola aldrig förgås, utan
»förblifva evinnerligen».
Under de senaste dagarna ha alla härvarande vänner
skrifvit minnesord i min »stambok», och några ha äfven
försett den samma med sköna teckningar. Gamle grefven
sade: »Sådana här minnesböcker äro ganska goda tillfällen
att få tala till sina vänner, ’ändock man död är’. Och jag
vet af egen erfarenhet, huru vemodsfullt ljuft det är att
läsa älskade hädangångnas afskedsord, kanske tiotal af år
efter deras hemfärd. Då förstår man rätt, huru liten och
kort ’vår eländestid’ är och huru saligt det skall blifva att
i evigheten återse dessa kära, som i Jesu tro gått före oss
till det rätta hemmet.»
Wadström, Ur minnet o. dagboken. II. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
