- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
331

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STOCKHOLM 1883. 331

mig gifva förslag på någon verkligt troende, evangelisk och
nitisk präst, som ville bli brukspredikant hos hennes svåger,
brukspatron von Hofsten på Walåsen. Där i trakten hade
uppstått en väckelse, genom ett par predikande lekmän, och
nu ville man ha en bra präst, som ville och kunde leda
rörelsen, icke i högkyrklig utan i god evangeliskt luthersk
riktning. Jag föreslog L. (Ernst Lönnrot eller Lönnerblad.)

Mars 27. Ett vänligt, ja kärleksfullt bref från A. F.
Beckman i Uppsala. Han gaf mig svar och råd angående
min ställning i prästvigningsfrågan. Bland annat skrifver han:
»Var tålig och förbida Herren! Han har själf tagit din
sak om hand och skall själf föra din sak igenom. Kom
ihåg vår lärofader Luthers ord: »Den Herren vill täckas
begagna som redskap i sitt rikes tjänst, clen ’slår lian först
armar och ben utaf. Detta är drastiskt sagdt, men värdt
att du nu rätt betänker det . . . .»

Jag skall aldrig upphöra att med kärlek och
tacksamhet minnas denne min dyrbare lärare, broder och vän, som
under hela min prästerliga studietid var mitt stöd.

(Den evang.-lutherska kyrkan i Sverige förlorade 1894
en bland sina allra bästa och trognaste »tillsyningsmän»
under detta århundrade, biskop Anders Fredrik Beckman i Skara.
Med full sanning kunde domkapitlet vid hans frånfälle
omnämna den stora, verkliga förlust, som vår kyrka lidit
genom denne biskops bortgång, samt ock uttala följande, af
ingen jäfvade ord: »Det bör med tacksamhet erkännas, att
biskop Beckman städse varit angelägen att i sanningens,
rättfärdighetens och kärlekens tjänst troget bruka de goda
gåfvor, med hvilka han blifvit utrustad. Därför har han,
själf af Gud rikt välsignad, utan tvifvel verkat till mycken
välsignelse på de olika platser, där han blifvit kallad att
arbeta: i universitetets, skolans och kyrkans.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free