- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
355

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STOCKHOLM 1878. 355

ledas vid dig och varda dig vred.» Ordspr. 25: 17. Man
förlorar ofta på att blifva närmare känd. Tvänne vänner
eller makar, som alla dagar och under alla förhållanden se
hvarandra, få ofta om hvarandra en helt annan tanke, än
de från början hade. Men där kärleken med åren växer
och tilltager i djup och styrka — där hvilar Guds
välsignelse öfver den. Den ende dock, som ständigt och af alla
sina vänner älskas allt mer och mer, ju mer han blir känd,
det är Herren Jesus.

Vi ha i vår karaktär rätt många lyten. Dessa kunna
oförmodadt framträda och bereda oss djupa förödmjukelser.
Om vi därför någon gång gjort ett godt intryck, så må vi
icke allt för mycket räkna därpå; måhända skall man redan
i morgon icke tycka det samma om oss.

Ett enda felsteg kan nedsätta oss i människors ögon;
ingenting är så föränderligt som »allmänna omdömet». Men
om vi troget vandra vår väg fram med Herren vid vår
sida, 0111 vi framför allt söka behaga honom, så skall han
äfven böja till oss de hjärtan, hvilkas kärlek är oss till gagn
och uppmuntran på vandringen hemåt.»

Jan. 7. I dag har baron Gösta Posse, f. d. kapten
och kavaljer hos prinsarna, hastigt aflidit. Hvile han i frid!
En ädel, bedjande och på Herren troende man, men som
led af så olidliga fysiska smärtor, att den därmed obekante
aldrig kan ens göra sig en föreställning därom. Då jag för
ett par veckor sedan mötte honom på Drottninggatan, sade
han: »Bed för mig, att jag måtte kunna uthärda och icke
blifva vansinnig af mina plågor!» — O, huru olika
människors lotter falla! Den ene har knappt smakat en droppe
af sjukdomslidandets kval; en annan håller på att duka
under däruti. Och dock är det en vis, helig, kärleksfull
och barmhärtig Gud, som sänder det alltsammans. »Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free