Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
DAGBOKSBLAD.
är hennes mål, hon må sedan vara stats- eller frikyrka, att verka för
det att själar i henne må födas och fostras för evigheten, samt att
dessa själar skola hållas tillsamman såsom ett helt, för att i ali enhet
och broderlighet uppbyggas på Guds ord och vinna lifvets krona. Då
nu så är, anser jag äfven, att den lekmannaverksamhet som gagnar
Guds rike, äfven gagnar svenska kyrkan såsom sådan, — för så vidt
icke i denna verksamhet ingå onödiga och söndrande element, som
icke allenast afsöndra från världens ogudaktiga lefverne och villfarelse
utan som äfven söndra lefvande troende kristna från hvarandra.
Pastor Hasselrot ville jämföra lekmannaverksamheten hos oss med
profetkallet i det gamla Israel, och gaf några paralleler dem emellan.
Frih. J. Alströmer sökte återföra tanken på hvad som varit
kol-portörernas första uppgift, nämligen att sprida skrifter samt i stillhet
och ödmjukhet tala med dem som voro bekymrade, samt råda och
väcka personer som voro försjunkna i det andliga dödstillståndets
mörker och okunnighet.
Juni 14. På aftonen hos Fägerskölds, tillsammans
med Astrups, Stenhammars, Welins m. fl. Under samtalets
gång kom Helga (min hustru) att tala om våra resor i Schweiz,
och uttryckte därvid en längtan att ännu en gång få skåda
detta härliga land med dess alper och sjöar. I det ögon-
blicket öfverkom mig en af dessa klart bestämda
’aningar’ som stundom beskäras oss, och jag sade: »I dag åtta
dagar till äro du och jag på vägen till Schweiz!» — Då
där icke fanns den ringaste antagliga grund för ett dylikt
uttalande, ansågo samtliga de närvarande mina ord blott
som ett skämt, och Helga yttrade halft förebrående: »Du
skall icke så där göra narr af min varma längtan till alperna!»
Jag förmådde härvidlag icke ’gifva något skäl för det hopp
som-i mig var’, utan kunde endast tillägga: »Ja, mina ord
förefalla nog mig själf lika dåraktiga som för eder; och
dock känner jag inom mig, att de skola varda sanning 1»
Alla sågo naturligtvis tviflande ut, och vi började tala om
något annat. (Men redan följande torsdag voro min hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
