Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM 1S78.
413
Okt. 11. Den af inånga kända, originella grefvinnan
Carolina Ridderstolpe, född Kolbe, liar i förrgår aflidit på
Fiholm vid 85 års ålder. — Ofta har det tvistats 0111
befogenheten af den gamla latinska sentensen: »De mortuis
nihil nisi bene» (om de döda bör ej sägas annat än godt).
Men jag tror, att där man ej såsom häfdatecknare är
uppfordrad att handla annorlunda, gör man rättast i att följa
de gamlas lärdom i detta fall.
Okt. 18. Vid kyrkoherdevalet i Katarina församling
i går erhöll v. pastorn i Vadstena K. A. E. Landqvist 569
röster eller alla de afgifna rösterna, utom en.
Tyska församlingen beslöt i går, att församlingens kyrka
skall restaureras och tornet återuppbyggas till sin forna höjd.
Okt. 20. I går afled härstädes en af vårt lands för
ett par årtionden sedan mest framstående statsmän, f. d.
statsrådet m. m. frih. Karl Otto Palmstjerna, i en ålder af
af urtaflan; de hvitglödande järnluckorna för det stora tornfönstret
böja sig som vax, och med detsamma välla lågorna fram äfven ur
detta gap. Milliontals gnistor flyga omkring i luften, och det
egendomliga, döfva prasslet från lågorna blandar sig med ångsprutans
stönande och signalpipornas gälla hvisslingar. Hela Tyska brinken tyckes
stå i lågor, mot hvilka de mörka konturerna af brandsoldaterna
afteckna sig, där de ila fram och åter, trotsande eld och rök. Det har
plötsligt blifvit så ljust som i det starkaste solljus i hela staden inom
broarna; och från Kornhamns törg ser man de amfiteatraliska
husmassorna på Söder liksom badande i en bländande morgonrodnad. Nu
nalkas märkbart det kritiska ögonblicket; ännu står tornspiran upprätt,
väldig och hotande, färdig att störta öfver oss i den smala gränden;
de grofva bjälkar, som då och då falla ned i eldhafvet vid hennes fot,
röja att kampen i hennes inre nått sin höjd. — Nu tycker man sig
märka, att hon börjar luta svagt mot söder, och strax därpå vacklar
den väldiga tornspiran och sjunker majestätiskt, nästan ljudlöst i djupet.
En skyhög eldpelare stiger upp i dess plats; och några fantastiska
lämningar äro det enda, som är kvar af det stolta byggnadsverket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
