Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM 1885.
465
spetsig! Det beror väl på, att jag nu rörde vid. en
ögonsten». — (Till förklaring må nämnas, att excellensen kort
förut hade låtit trycka en bok, i hvilken förekommit ett par
ganska betänkliga tryckfel.)
Men grefve M. vände sig ånyo till mig med några
frågor i kyrkligt-religiösa ämnen, där jag kunde gifva honom
önskade upplysningar. Han dröjde kvar i nära en timme.
Och då jag en gång reste mig för att säga farväl, sade han:
»Nej, stanna; jag går helt snart.»
Aug. 27. E. m. besök hos änkefru. Augusta Beskow,
(mitt sista sammanträffande med henne under vårt
jordelif.) Jag läste för henne ett par af Rosenii betraktelser.
Därefter bad hon mig sjunga några af de sånger, som vi
mest älskade under vår »andliga vårtid». Jag sjöng tre af
dem, och hon tackade mig, med glädjetårar i sina ögon.
Det var en obeskrifligt dyrbar stund: vi förnummo båda,
att »Herren var nära». — Vi samtalade äfven om döden och
om tillståndet närmast efter den. Hon sade sig vilja,
om det är tillåtet, då gifva mig ett tecken, att de saligen
hemgångnas andar någon gång, när Herren så tillstäder,
kunna komma i någon förbindelse med de efterlefvande och
vara dem. till tröst eller hjälp, — så som t. ex. den
fromme Oberlin i Steinthal berättat om sin aflidna maka.
(Och på hennes begrafningsdag inträffade något, det jag
måste tyda som ett sådant tecken. Utrymmet nekar att
här anföra det.) . .
Aug. 28. I afton: kl. half tio gick fru Augusta. Beskow
till. sitt rätta hem. Hon var en af de ädlaste och sin
Herre varmast tillgifna kristna kvinnor, som jag någonsin
lärt känna. Särskildt har jag aldrig sett någon bättre,
trognare och för sina barn mera bedjande moder än hon.
Frid och välsignelse öfver hennes minne!
W a dström, Ur minnet o. dagboken. II. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
