- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
178

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Såå! Var har du lärt dig att skryta?

- Flickorna därhemma i byn har ofta sagt att det inte
är så illa bevänt med mig.

- Inte begriper flickor sig på sånt! Fråga mig istället.

- Är du inte flicka då?

Hon såg skarpt på honom, han skrattade spefullt. Då
blev hon plötsligt allvarsam och sade vredgat:

- Jag har fått ett barn en gång.

- Kort, men inte gott, sade Jakov, alltjämt skrattande.

- Dumma nöt! for hon ut mot honom i sträng ton och
vände honom ryggen.

Jakov blev försagd, pressade ihop läpparna och teg.

I nästan en halvtimme teg de båda två och vände sig
om i solen för att deras våta kläder skulle torka.

Borta i barackerna - långa smutsiga lador med sluttande
tak - vaknade arbetarna. På långt håll - avståndet var
omkring hundrafemtio famnar - liknade de varandra, trasiga,
rufsiga och barfota som de var. Deras hesa stämmor
hördes ner till stranden, någon hamrade på botten av en tom
tunna, det lät som dova trumslag. Två kvinnor grälade
med gälla skrikiga röster, och en hund skällde.

- De börjar vakna, sade Jakov. Och jag som tänkte fara
till stån tidigt på morgonen... nu har jag slarvat bort tiden
i sällskap med dig.

- Av mig är aldrig något gott att vänta, sade hon halvt
skämtande, halvt allvarligt.

- Varför vill du alltid skrämma mig? frågade Jakov
med ett undrande leende.

- Du får väl själv se när far din kommer över dig...

Denna påminnelse om fadern förargade honom
plötsligt.

- Far? Än sen? utbrast han rått. Vad har far med det
att göra? Jag är inget barn längre. Vad bryr jag mig om
honom? Jag är inte blind... jag ser nog hur det går till
här. Han är själv inte något helgon, han nekar sig
minsann ingenting. Då är det inte värt att han söker förbjuda
mig heller...

Hon såg honom gäckande i ansiktet och frågade
nyfiket:

- Vad ska han inte förbjuda dig? Vad tänker du göra?

- Jag? Han blåste upp kinderna och spände ut bröstet

178

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free