- Project Runeberg -  Ute och Hemma. Illustrerad tidskrift /
0:11

(1916) Author: Hanna Rönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTE OCH HEMMA

PÅSKVATTEN.

För Hemma och Ute af Maud.

et du af, att Anna kommit?» fru Sargren
V skyndar in i sin mans rum. »Och utan

att underrätta oss på förhand! Nu har
det stackars barnet gått till fots hela den långa
vägen från stationen!»

»Anna här!» herr Sargren, en äldre, välmående
landtbrukare, ser upp från sin tidning. »Hvad
går åt flickan, som rymmer från alla hufvudsta-
dens påskbaler?»

»Jag tror något förefallit där hemma. Frågar
man efter föräldrarna, knycker hon på nacken
och ger undvikande svar.»

»Ja, ja, nutidens ungdom!» herr Sargren tän-
der sin pipa. »Till all lycka är Anna dock lika
snar till försoning som vrede.»

»Ett brushufvud är hon!» suckar hans hustru
och återvänder till sitt hushåll.

Oberörd af hvad moster och morbror må tänka
och tala om henne sitter Anna på bordet i San-
nas trefliga kök. Hon dinglar med benen. Med
munnen full af russin — ingredienserna till San-
nas välkända, delikata påskbullar — berättar hon
för den gamla hushållerskan, hennes mångåriga
vän och förtrogna, om sina förargelser där hemma.
Om kusin Harry som kommit från Amerika. Om
släktens planer att föra henne och honom tillsam-
mans. Om kära fars och mors ständiga lofsånger
öfver honom och hans goda ställning. Länge har
Anna lidit och tålt. : Men nu är det slut! Måttet
är rågadt! Påskdagen skola de göras bekanta med
hvarandra. På farbror Jannes påskdans skall
det ske! Annas kinder blossa af harm. Som om
hon vore en vara till påseende! Hvad Harry be-
träffar kan hon redan på förhand inte tåla ho-
nom. En sådan där viktig herre som tror att
flickorna äro färdiga att kasta sig i hans armar,
bara-han behagäår vinka med lillfingret! Men nu
har hon, Anna, spelat föräldrarna ett spratt. Och
Harry med, hoppas hon. Medan pappa var på
svenska klubben och mamma i aftonsången har
det skett. Utan att säga till, har hon sprungit sin
väg. Rest hela natten. Och nu är hon här!»

Hon ser triumferande på Sanna. »När inge-

II

niören behagar infinna sig på påskdansen, är hon
borta. Puts wegh Anna ’drar efter andan och
sticker ännu ett russin i munnen.

»Stackars min fröken Sanna flyttar oför-
märkt tallriken med russinen på ett säkrare
ställe. »Tänk, att vilja gifta bort hjärtebarnet
med en amerikafarare! Som om det inte funnes
bättre karlar för en så söt flicka. Lycklig den
som får Anna! En grefve måste det allraminst
vara! Så väl en niouddig krona skulle taga sig
ut i Annas ljusa, burriga hår» Sanna är aristo-
krat. Icke för ro skull prenumererar hon på en
romantidning. Och då hon sett Anna växa upp
under sina ögon, älskar hon flickan med en tro-
tjänarinnas varma tillgifvenhet.

»Nu skall fröken inte längre förarga sig öfver
den där ingeniören!,» tröstar hon. »Utan vänta
tills den rätta kommer. Kanske han visar sig
förrän man tror. Nu är just rätta tiden inne! Det
gäller endast att tidigt på påskdågsmorgonen gå
och hämta vatten från närmaste källa, så visar
han sig.»

»Hvad säger Sanna!
intresserad.

»I vattnet, på vägen, eller mellan träden hur
det passar sig. Och alltid slår det in!»

»Men gå nu in till herrskapet, så kommer jag
efter med kaffebrickan.»

— Anna har förklarat sig för de gamla. Talat
om sin obetvingliga längtan efter dem och det
kära Storgård; som kommit henne att rymma
från alla påskbjudningar. Moster och morbror
som älska flickan som vore hon deras egen, önska
intet bättre, än att ta henne på orden. I deras
barnlösa hem är Anna alltid välkommen: Är hon
inte solstrålen som lyser upp hvardagslifvets eviga
grå!

I vattnet?» frågar Anna

XE

»Gud bevare mig för mina vänner!» Harry
Ström mäter hotellrummet med otåliga steg. »Här
kommer jag från Amerika för att bli bekant med
kära släkten, och så vill man genast gifta bort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utehemma/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free