Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH
man Nicholson på grund af detta förhållande upp-
ställt en ny hypotes om atomernas konstitution,
hvilken om ock ej bevisad, i någon mån kan anses
vara sannolik. Nicholson antager att endast fyra
urelement existera, af hvilka tre sammansätta
alla de kända grundämnena. Dessa fyra urele-
ment äro icke overkliga eller »gripna ur luften»
utan anses existera i naturen, ehurti de ej alla blif-
vit upptäckta såsom ingående i jordens massa.
Enligt Nicholson är det första urtelementet
koronium, som spektroskopiskt påvisats i solens
koronalatmösfär, det andra väte, som vi känna i
förening med syre såsom vatten, det tredje nebu-
lium, ett visserligen ännu mycket hypotetiskt ele-
ment, som med spektroskopets tillhjälp påstås
kunna upptäckas i stjärntöcknen eller nebulosorna
samt det fjärde protofluor som anses förefinnas i
solatmosfären. Gentemot dessa elements; utom
vätets, förefintlighet kunna ju invändningar gö-
ras, men sannolikt är att de faktiskt existera. För-
utsättningarna äro i detta fall lika stora som för
helium, - hvars upptäckt såsom »jordiskt grund-
ämne» var ett af de mest glänsande bevisen för
spektralanalysens riktighet. En framtida forsk-
ning kan ju eventuellt konstatera äfven koroniums,
nebuliums och protofluors förekomst på jorden.
För sina fyra urelement beräknade Nicholson
med tillhjälp af särskilda teoretiska kalkyler de-
ras atom- eller föreningsvikter, hvarmed förstås
de relativa viktsmängder af de ifrågavarande ele-
menten som träda i förening med andra grund-
ämnen. De värden som härvid erhöllos voro; för
koronium 0,513, för väte det förut bekanta talet
1,008, för nebulium 1,6277 samt för protofluor
2,3607. Genom sammanställning af hela multipla
af vätets, nebuliums och protofluors atomvikter
och addition af dessa, lyckades Nicholson påvisa
en iögonenfallande öfverensstämmelse med atom-
vikter för alla kända element, hvilket framgår ur
de exempel, som anföras i nedanstående tabell:
HEMMA
| Antal atomer af Atomvikt:
Element FT
Väte sa Fö beräknad iakttagen
Helium si). -— I I 3,988 6,99
TÄUnN 0 3 I I 7,01 6,94
Beryllium .. 2 — 3 9,097 9,10
BOföarrver v 3 2 2 11,00 11,00
Kölns 4 2 2 12,008 12,00
Kväfve 6 2 2 14,02 14,01
SVEG Ales 4 3 3 15,996 16,00
EIUON er soc ni 3 3 19,020 | 19,00
Natrium 7 4 4, |) 23008 23,01
Magnesium. 2 5 10 24,32 24,32
ATSOD SS ver -— 10 10 39,88 39,83
Den öfverensstämmelse som kommer till sy-
nes hos de i tabellen upptagna elementen med låg
atomvikt, vore väl en högst egendomlig tillfällig-
het. I hvarje fall har Nicholsons hypotes funtiit
ett stöd däri att på grundvalen af densamma de
linier elementet nebulium företer i spektrum borde
kunnha beräknas. I denna punkt har det visat
sig ega sin riktighet, ty de beräknade linierna voro
identiska med de förut astronomiskt bekanta.
Samma var förhållandet med de beräknade spek-
trallinierna för protofluor och de linier, som obser-
veras vid spektroskopisk undersökning af solens
koronalatmosfär och hvilka anses vara framkallade
af anförda grundämne.
Nicholsons hypotes om atomernas byggnad är
synnerligen intressant främst med afseende å den
sannolikhet de berörda fakta förete i jämförelse
med verkligheten. Tillsvidare måste den dock
anses vara en spekulation, isynnerhet då ingen
punkt däri är experimentellt bevisad. Huruvida
detta kommer att ske är svårt att förutsäga. I
detta fall vore atomproblemet bragt ett stort steg
mot sin lösning. Så långt vetenskapen i våra da-
gar än har hunnit, finnes det intet problem, hvari
man eger fullständig klarhet. R. L-d—n.
DET DÖDANDE
rmar, maskar, myror och höns äro mycket
känsliga för olika färgers inverkan. Ormar
förefalla sjuka, nästan paralyserande, då
en strimma intensivt blått ljus kastas på dem. Ma-
skar kräla bort så fort de förmå och söka ifrigt skydd,
SÖ
BLÅ LJUSET.
då de utsättas för bestrålning med rödt ljus. — Äfven
växtvärlden är ytterst känslig för inverkan af färgade
ljusstrålar. När blåa sådana kastas på plantor, är
det högst få som ej tvina. Och om de fortfarande
utsättas därför, förlora de sin egen färg och dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
