- Project Runeberg -  Ute och Hemma. Illustrerad tidskrift /
22

(1916) Author: Hanna Rönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTE OCH HEMMA

VÅRT «SOMMARBO;».

För Ute och Hemma,

| nder vinterns kulna dagar, men än mera

U när Mars kommer med sin sol och April

med regn och ljumma vindar, då sitta

vi stadsbor och diskutera sommaren med alla

dess möjligheter, men främst huru vi på bästa
sätt skola tillgodogöra oss den.

Första frågan blir då den: Hvar skola vi
tillbringa vår sommar? För en mängd män-
niskor är kanske denna fråga lätt nog att be-
svara. De förmögna söka sig under normala
förhållanden till utlandet på bad- eller nöjes-
resor, andra, särdeles tjänstemän hvilka icke
disponera öfver någon längre ledighet, taga väl
oftast sin tillflykt till något hvilohem inom
eget lands gränser, eller hyra en villa i stadens
omnejd!

För att nu inte tala om arbetare inom olika
yrken, återstår ännu en kompakt massa, som
inte äga stora resurser att komma med, men
som i alla fall, när sommaren stundar, ja redan
då den såsom nämndt skymtar i fjärran, längta
ut från stadens torra gator, till gräsmattor och
sommarluft, helst vid blånande vatten.

Ack huru vi planerade, det-var i åratal
vårt allrakäraste samtalsämne, den fråga vi if-
rigast dryftade vid brasans sken så mången
skymningsstund i vintertid, eller vårsmältning.
Stundom blef resultatet ganska klent — vår
sommMarlägenhet kunde stundom visa sig vara
ren humbug — men till sist blef det lyckligt
nog, blef — vårt sommarbo.

Det ligger — ja huru skall jag beskrifva
det, östan om sol och vestan om måne, vore
jag helst böjd att säga, i verkligheten borde
det väl heta 3—4 timmars jernvägsreså från
hufvudstaden, sedan en stadig rodd en timme
eller par, om man ej föredrager att åka sjön
rundt på en skranglig kärra med en mager
häst före.

Men huru vi spårade upp stället förtjänar
kanske också att nämnas. Vi reste ut eu sön-
dag min man och jag — han är i förbigående
sagt anställd på ett af stadens förnämsta affärs-

kontor — och vi begåfvo oss på upptäcktsresa
efter sommarbostad enligt en uppgifven adress
i Hufvudstadsbladet och på de ifrigaste upp-
maningar af barnskaran, elfvaåringen Harry,
nioåriga Jan och mors högra hand, syster Lisa;
ja till och med lillpysen Bo hade gjort sin röst
gällande: Till landet, till landet ljöd det i korus
från hela gruppen och annonsen var så inner-
ligt lockande.

Den bjöd på abbornapp och godt badställe,
hårda velocipedvägar och filmjölk "bunkarna
fulla. Det stod inte att neka, far och mor må-
ste åstad att se på härligheten och helst kla-
rera affären med detsamma, så att man hade
ett bestämdt mål i sikte vid alla planers upp-
görande.

Vi reste i tredje klass som vi af ekonomiska
skäl mest alltid göra, men vagnen var brädd-
full så att vi fingo packa ihop oss för att alls
få sitta. Vår närmaste granne var tyvärr en
synnerligen trindlagd gumma, som pustade och
svettades i en tjock sarskofta med en dito stor-
rutig schal bunden om hufvudet. Hon var ju
på resa och då måste man ju vara resklädd.

Jag har alltid haft en viss förkärlek för små
gummor, kanske härleder den sig ända från
den hänsvunna tid, då sagan om »den lilla lilla
gumman i den lilla lilla stugan», utgjorde en af
mina största intellektuella njutningar.

Alltså ehuru vår reskamrats volym i anse-
ende, till det knappa utrymmet kunde varit
mindre omfångsrik, såg jag på henne med blida
ögon och krympte ihop mig så godt jag kunde,
för att lämna henne bättre rum. Min man och
jag diskuterade emellertid under färden annon-
sens lofvande innehåll, därvid också ställets namn
blef nämndt. Vår granne spetsade öronen. —
»Skola herrskapet till Näs?» frågade hon, »Ja
så är meningen, det står en annons om -som-
marlägenhet därifrån.» »Står det, — ja var det
inte det jag sa åt far, pass på gubben, sa” jag,
att Näs-folket skall slå på stort sedan de fått
stugan uppsnyggad.»

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utehemma/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free