Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
tade mysk och smink. Hästarna stodo i sina
spiltor på gångens ena sida och deras munnar
tuggade oafbrutet med malande, knastrande ljud.
Några herrar af publiken stodo midt i gången och
skämtade med några halfnakna dansöser, som
skrattade bullersamt och vredo sina vackra krop-
par i oblyga ställningar. :
Bunny slog undan det stora sammetsförhänget
och sprang in på arenan.
Där omkring satt en väldig folkmassa grup-
perad i rader, hvilka höjde sig allt högre och högre
mot det kupolformiga taket. - Den stora folkmas-
"san var som en enda väldig kropp, den andades
tungt och hväsande, den vaggade af och an i takt
till musiken, ibland svällde den till i ett skratt,
som rullade som en lavin öfver arenan, medan dess
andedräkt trängde ut som ett häftigt flåsande,
stinkande af tobak och unken mat.
Bunny rullade in slående volter i sågspånet,
skrattade, grimaserade, och utförde en pantomim
med sin kollega och moitié. Så hjulade han rundt
hela arenan, hvisslade som en virtuos och talade till
publiken, medan denna vibrerade af skrattsalf-
vor, liksom skälfde till, kittlad af något.
Så skulle Bunny utföra sitt bravurnummer,
Från den väldiga, runda kupolen hängde trapez
vid trapez, den ena högre än den andra, den sista
såg man gunga som ett smalt streck i luftdraget
från de surrande luftväxlingsapparaterna uppe
vid kupolens topp.
Bunny tog ett språng spänstigt och högt som
en tigers, och grep tag i den första traåpezen mjukt
som en apa, hans kropp svängde af och an i tra-
pezen, smal och mager med ansiktet lysande blod-
rödt i det starka ljuset från de ofantliga båglam-
porna. Så tog han sats, flög uppåt med en volt,
som kastade honom öfver den andra trapezen,
mot hvilken han föll baklänges, som det tycktes
räddningslöst förlorad. I sista ögonblicket högg han
tag i repen och svingade sig i sittande ställning
upp på järnräcket. Massans blick följde honom
med andlös spänning, den stirrade på honom med
ett enda stort öga. Bunny flög från trapez till
trapez, det gick nästan mekaniskt, han hade gjort
det år efter år, vid samma tid och för en lika in-
tresserad publik. — i
Han hade på senare tid trott sig ha hallucina-
tioner, hvarpå detta berodde kunde han inte för-
stå. Inte drack han eller förde på annat sätt ett
oregerligt lif. Ibland var han rädd för att det
var vansinne, en långsamt vaknande själssjuk-
dom, uppkommen till följd af ständiga grubbel
och drömmerier. Han kunde stundom tydligt se
en stjärna framför sig; ett stort hvitt ljus som
lockade honom, liksom vinkade med sina dallrande
strålar. Då förlorade han all tankeförmåga, han
blef en enda längtan efter att nå det hvita ljuset,
att upplösas i det, blifva starkt och fritt som det.
Då kunde han rusa upp, sträcka armarna mot det,
famla efter det, söka nå det med sina giriga, skälf-
vande händer, men den stora, sköna stjärnan vek
undan, allt förlorade sig i ett rödt skimmer och
han föll halft medyetslös till marken. — —
— Bunny hade hunnit upp till den öfversta
trapezen. Musikens brus trängde upp till honom,
svagt, likt ett doft brus af vågor, som öfverrösta-
des af luftväxlingsapparaternas öronbedöfvande
larm. Han slöt ögonen och lutade sig bakåt sittan-
de i trapezen. Han kände en underlig, skön ro i
kroppen, en behaglig jämvikt, som han endast
sällan brukade känna. Det var som om något :
blifvit lösgjordt inom honom, något som förr var
bundet och nu var fritt och vägde upp alla hans
lidanden. Då han åter öppnade ögonen var det
som om han inte känt igen sig själf. Var detta
han, denna i en randig trikåtröja utstyrda dåre,
som satt uppe i en vaggande gunga och såg ned
öfver en hop hvita, stirrande ansikten skarpt be-
lysta af båglampornas gula sken? Musiken bru-
sadé doft och han kände den plötsligt slå in i sig,
fyllande honom, liksom viljande kväfva honom
med sitt öfverflöd på toner.
Då såg han plötsligt en stjärna höja sig fram-
för honom, en stor, underbart skön stjärna, som
strålade och vinkade med sitt hvita sken. Han
blef liksom förvandlad, hans ögon lyste, hans hän-
der darrade, han måste nå den stjärnar, den var
hans lycka, hans kärlek, hvit och renad. Allt
annat försvann kring honom, han såg den endast
le emot sig, le och liksom vinka. Nu lyste den all-
deles bredvid en trapez lägre ned. Han slungade
sig ned, luften susade i hans öron och han såg
stjärnan växa till. Hans händer grepo krampak-
tigt tag i trapezen, den häftiga ryckningen höll
på att slita af hans armar, men han kände ej smär-
tan, han såg endast den stora stjärnan, som nu
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
