Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
Ändtligen var allt gjordt som skulle göras och
med ett trumpet adjö gick gumman.
Hårda tider stundade för Maja. Det var in-
gen lätt sak att dra” fram sig själf och barnet. För-
saka gällde det, mången gång det nödvändigaste.
Men det var som om den lilla hjälpt henne att
hålla ut under mödor och umbäranden. — Goda,
stolta känslor fyllde Majas själ. Hon hade en
egen liten varelse att värna och älska och det var
henne styrka och ro. | ;
Åren svunno hän. Flickan växte, blef stor
och stark och rödhårig som mor sin. Majas fel-
steg var småningom glömt och lifvet gick sin
jämna gång. i
— Det var dans hos Fyrus i Stenbacka torpet.
Sensommarkvällens trolskt dunkla mörker föll,
fylldt af lifvets och längtans tysta locktoner,-öfver
. bygden. Ljuset från fönsterna på Stenbacka
blinkade och vinkade, välkomnande dem som
kommo längs vägar och stigar. Somliga voro en-
samma, andra arm i arm med sina käraste. —
Mörkret drog ensamhetsringen kring paren.
Unga känslor viskade vackra ord och läppar möt-
tes i smyg, medan de unga dansade fram längs
glädjens stråt. Och genom de öppna fönsterna
virflade låten ut öfver berg och backar, lockande
och lofvande.
Genom skogen kom Maja sakta gående, följd
af granngårdsfogden. Gladt pratande gick han
med armen om hennes midja. Hon log och var
lycklig. Men då de kommo nära Stenbacka,
lämnade han sig ett stycke efter. Maja fick gå en-
sam in, trevande sig mellan de i farstun stående
männen, hvilka under skratt och grofva tillmälen
voro närgångna mot henne.
Där var lif och lefverne i kväll i Stenbacka.
Braskis Anton satt i en knut och drog på harmo-
nikan så att hela den gängliga gestalten svajade.
Pojkarna dansade, stampade och skrek. Flickorna
hoppade strålande omkring med sina kavaljerer.
Dammet yrde och tobaksröken steg som moln un-
der de sotiga takåsarna. Gammel-far på Sten-
backa satt förnöjd på sin sängkant, drog på ma-
horkan och följde leende de ungas lek.
| — Dansa värre pojkar, skrek han och skrat-
tade godmodigt, drog några tag på pipan och
skrek igen och skrattade.
Maja satt ensam i en knut och såg på härlig-
heten. Hon var inte så där fix och på modet och
utsirad som de andra flickorna. Hon hade inte
heller vänner omkring sig, som andra.
Inte ens fogden, som gällde för hennes fäst-
man, såg åt henne. Han var liflig och glad och
dansade af hjärtans lust. Maja satt bara och såg
på honom. De andra flickorna fnittrade och tiss-
lade med näsduken för mun, men Maja satt lugn i
sina tunga tankar. Han var ju hennes och många
vackra löften hade hon af honom, men. — —
Harmonikan gnällde. Smorläderstöflarna
. klapprade mot golfvet: Hårda näfvar klämde om
flickornas midjor. Skratt och nojs blandades med
speleverkets låtar. Dansfolket gnodde på af alla
krafter. Svettent rann; ansiktena glänste röda och
upphettade. Men med raskare fart gick dansen,
ilsknare gnällde harmonikan och gammel-far skrat-
tade och skrek: värre, värre pojkar! —
Stenback-Huldi hoppade flämtande omkring,
småviktig och koketterande. Det bjärtröda skär-
pet fladdrade och tjugufempennis-basar medaljon-
gen gnistrade i lampskenet. Hon pratade på fint
och agerade fröken från sta’n. —
Mor stod med händerna hvilosamt på magen
och skrattade, hon med åt hela tillställningen —
och snöt sig i förklädssnibben precis som i hvar-
dagslag. |
Majas tankar dansade med där midt inne i
hvirfveln. Längtande varma sväfvade de omkring
honom, som inte ens gaf en blick till svar. Hon
tviflade, frågade, bad. — —
En varm känslovåg steg upp inom henne. —
Den svepte sig smekande öfver alla tvifvel och gaf
tro. Hon var älskad. — — Och glad i hågen gick
Maja till Stenbacka mor och hjälpte henne med
kaffeserveringen.
— På vägen som ledde från Stenbacka ner till
byn: var skrik och nojs. Manliga och kvinnliga
röster blandades samman som i en hvirfveldans.
Midt i hela oredan hördes någon nynna en vals-
melodi; en annan stämde in, så en tredje och fjärde
och hela skogen genljöd af ett ungdomsstarkt tra
lalala. Maja hade ensam smugit sig en annan väg.
Sakta gick hon framåt, stannade och såg sig om
gick några steg, stannade igen och — där kom han
slog armen om henne och gaf henne en kyss. ”Tros-
viss och lycklig smög hon sig intill honom och allt
var godt. Han pratade om allt och alla, skrattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
