Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UFEER TO CI -HEMMA
PÅ POLARISEN.
Ett drama ur djurlifvet.
I; ute på packisen kom en gammal is-
björn luffande med nosen mot vinden och
alla sinnen skärpta. Det var i mars, den
tid, då alla de vandrande rofdjurens hunger är
som starkast. Ljuset hade återkommit och jak-
ten kunde ske med fri horisont. Skaror af
grisslor hade redan begynt att längs de kilar,
som stormen gjordt i den fasta isen, rycka lan-
det närmare och summo skriande omkring i
vattnet utan att lägga märke till den stora ut-
hungriga vandraren, Sälar sköto upp ur djupet
och klöfvo vattenytan med de svarta hufvu-
dena men, så snart de fingo syn på den hvita
röfvaren stirrade de på honom ett ögonblick
med de blanka ögonen "och döko sedan med
en snabb kullerbytta ned igen. "Den gamla
björnen slickade sig bedröfvad om nosen. Han
var mager och uthungrad och hade på flera
dagar ingenting ätit. Det var svårt att nöja
sig med- bara lukten af det friska, ljufliga
späcket där nere.
Det hade varit svårt för honom att slå sig
igenom under den mörka tiden, ty det kunde
ej döljas, att han ej var samme storbjörn som
förr. Tänderna voro slöa, klorna ej längre
skarpa som knifvar och kroppen ägde ej mera
den snabbhet och smidighet, som fordrades
för att störta sig öfver bytet. Förgäfves hade
han begifvit sig ut till det öppna vattnet, där
han förr så framgångsrikt jagat, och gömd bak-
om den upptornade: isen störtat sig öfver sä-
larna, då de kommo upp ur vattnet. Nu var
han för mager för att åter kunna blifva varm
efter det kalla badet och därför vände han till-
baka till land, där sälarna bruka uppehålla
sig med sina ungar.
Plötsligt stannade han och vädrade skarpt
mot vinden, orörlig medan de små svarta glän-
sande ögonen fingo en grönaktig skiftning.
Han lade sig platt ned och låg orörlig, full-
komligt sammansmältande med omgifningen.
Bakom ett isberg något längre bort från det
öppna vattnet kommer en ung björnhona åt-
följd af sin feta, otympliga unge som stultar
bakom henne. Långsamt rör sig modern fram-
åt för att ej trötta den lille, som ej är större
än en halfvuxen hund. De komma just från
sitt varma vinterlogi i inlandsisen, och ungen
är därför utan all träning. Full af öfvermodig
lifsglädje springer han upp på alla de små drif-
vor, som samlat sig å isbergens sluttningar
och rutschar på den släta, silfverglänsande bak-
delen utför. Vinden ligger emot, så att han
ej har känning af den gamla anförvandten och
fienden som står efter hans lif och lurar obe-
märkt på sitt byte. ’
Naturen, som stundom kan vara full -:af
nycker, har gifvit de gamla björnarna en ohygg-
lig mordinstinkt, så att de, då hungern rasar i
deras inälfvor betrakta sin egen afföda som
den största läckerbit. Men innan de komma
öfver läckerbiten måste de med modern genom-
kämpa en fruktansvärd kamp på lif och död
och det lyckas henne stundom att rycka sin
afföda ur den bestialiske makens klor. Men
först efter det hon fått hud och kött illa sön-
derflängda.
Först då modern och ungen kommit fram
bakom isberget och stodo på den släta isen,
reste den gamle banditen sig upp och lät höra
ett olycksbådande brummande. Han behöfde
ej ha bråttom, det visste han, ty ungen var
icke någon snabblöpare och snart skulle han
få sin hunger stillad. Men först gällde det att
kämpa med modern. Den lille uppsluppna och
sorglösa isbjörnspilten hade just krupit upp-på
ett isblock för att fortsätta sin lek och rutscha
utför sluttningen då modern upptäckte den
lömske fienden, ej mindre fruktansvärd för det
han var af hennes eget släkte. Ett ögonblick
stod hon som förlamad utan att äga kraft att
röra sig från stället och stitrade oafvändt på
den gamle, som med blottade tänder och öp-
pet gap närmade sig, Men snart såg man
henne samla sig till anfalll Hennes väldiga
rygg blef en enda spänd båge af muskler. Med
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
