Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NE
OCH HEMMA
MINNESBILDER FRÅN AFRIKA,
För Ute och Hemma.
i äro på dåligt humör.
Vi ha frusit hela natten i vårt ho-
tellrum, oaktadt vi haft öfver oss ul-
strar, filtar, täcken och schalar. Aldrig under
högvintern uppe i norden ha vi haft så kallt,
som här i Biskra i slutet af februari månad,
hvilken dock anses som försommar i Afrika.
Det ösregnar och stormar. Efter en timme
skola vi företaga en lång automobilfärd till
Timgads ruiner. Vi gå bekymrade ner till
matsalen i första våningen, där redan vårt res-
sällskap sitter och dricker tigande sitt morgon-
kaffe; Vår ciceron går af och an i rummet,
gnuggande händerna. Han tyckes ej heller ha
haft en allt för behaglig natt.
Efter en stund äro vi på väg med bantåg
till den: lilla staden Batua, där vi intaga en
enkel och icke välsmakande frukost. Det är
omöjligt att afgöra hvad för kött man bjuder
oss på. Vi kunna endast konstatera att det
är svart och har en ovanlig och frän smak.
Måhända är det en gammal åsna, kamel eller
schakal, hvarmed främlingen trakteras.
Som genom ett trollslag har himlen klarnat,
vinden stannat af och solen börjat skina. Kon-
versationen bland resenärerna blir lifligare, och
glada sätta vi oss upp i den stora, cirka tolf
Transport af ett harem i öknen
ER
personer inrymmande turist-bilen, som skall
föra oss till ruinerna. Andra turister från Ba-
tua hafva anslutit sig till vårt sällskap.
Vädret är det härligaste, himlen klarblå,
men vägen är uppblött och dålig af det häf-
tiga regnet.
I yrande fart bär det af.
stänker högt upp från hjulen. Resan dit be:
räknas räcka cirka tre timmar. Än möta vi
turistbilar i glad återfärd från Timgad, än köra
vi förbi tunga lass med järnvägsskenor, dragna
af fem utsvultna åsnor, förspända alla efter
hvarandra i en lång rad. Körsvennen piskar
ursinnigt på djuren, hvilka skälfva under sla-
gen, rycka och draga ojämt, göra förtviflade
ansträngningar, men slippa ej ur fläcken, ty
hjulen ha sjunkit djupt ner i leran. Länge
dröjer denna pinsamma syn i minnet.
Framåt, framåt bär det. = Vi se ett nomad-
harem (= hem), som rastar vid vägen. I sanden
kokar modern något i en gryta och barnen
sitta omkring elden, medan fadern bryter bränsle.
Ett stycke längre fram ila vi förbi en brin-
nande automobil, chauffören står modlös och
maktlös invid förstörelsen.
Vi
bergväggen glida skuggor af enstaka mörka
molntappar, hvilka ännu stannat i
etern efter ovädret och jagande hvar-
andra likt spöken antaga de mest
Lera och smuts
fara vidare. I fjärran på den ljusröda
fantastiska former. Ett intressant
optiskt fenomen. Helt nära invid
vägen glider ett långt karavantåg
långsamt fram, bestående af 30 å 40
tungt lastade kameler, hvilka då och
då böja hufvudet ned mot sanden och
naffsa åt sig någon karborrliknande,
taggig, låg växt, som sticker fram.
Folket går bredvid.
på kamelernas ryggar sitta barnen.
I ett nu susar en ryttare förbi,
en grann zuav, som på sin lilla hvit-
I höga korgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
