Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE OCH HEMMA
(Ötvers. fr.
engelskan
för U-0. HH)
(K. CE)
an stod och betraktade henne i sina ljus-
röda pyjamas med ett fundersamt uttryck
i de stora, blå ögonen och en upp- och
nedvänd kattunge förtvifladt sprattlande under
en af sina knubbiga armar.
yTänker du verkligen klä på mig, hyggliga
flicka?» frågade han, tanspridt kramande kattun-
gen, hvilken lät höra ett ynkligt »miaw och tog
sin tillflykt under den lilla hvita sängen.
Hon stack en kråsnål i sin hvita skjortblus
och vände sig om från spegeln.
»Ja, älskling», sade hon leende, »men du får
allt lof att hjälpa mig, Bobby. Hvar äro: dina
kläder, och hvad brukar inamma sätta på till
först?»
Bobby hade beslutit att vedervåga allt för sin
frihet denna morgon.
»Den här», förklarade han resolut och gräfde
fram under sin dyna en röd tutkisk mössa med
svart tofs. Det var hans senaste ackwvisition.
Hon skrattade. »Nå ja, vi kunna ju börja
uppifrån och fortsätta nedåt. Här är ditt lifs-
stycke. Stick in armen här, älskling.»
»Och skall jag taga af mig de här?» sporde han
oroligt, pekande på sina pyjamas.
»Naturligtvis, Bobby! Huru tror du att du
skulle se ut om vi lämnade dem på?»
»Mamma lämnar dem alltid på», förklarade
han lugnt. Hon försökte se bekymrad ut. Här
var ett tillfälle då en liten moralkaka, med ur-
skiljning serverad —
»Bobby», sade hon mildt, »hvarför säger du
Mamma skulle gråta
om hon hörde sin lille gosse säga osanningar, och
jag vet att du icke skulle vilja att mamma —
sådant, som icke är sant?
»Hon narras själf, det vet du nog.»
»Bobbyl» 5
Hennes ton var så fruktansvärd att han skyn-
dade att rättfärdiga sig.
»Hon sade åt Tommy Sawyers mamma —)
»Hör på, Bobby, sätt dig i min famn medan
jag trär på dina strumpor», afbröt hon hastigt,
;så skall jag berätta en saga för dig. Det var —
Men han lät icke blanda bort sig. »Hon sade
två osanningar», ropade han triumferande. »Hon
sade åt henne: »Måste ni gå?» som om hon varit
mycket sorgsen, och hon var inte sorgsen alls,
och hon sade att det var riktigt ledsamt att jag
inte kunde få komma på Tommys bjudning eme-
dan jag hade ondt i halsen.»
»Ja, och det hade dw, sade hon strängt.
»Ja, men —»
»Det är detsamma, Bobby. Räck frani andra
foten» Han räckte upp den och fortfor belåtet:
»Sedan kom hon upp till mig och sade att hon
var glad att jag inte kunde gå, ty Tommy var en
liten stygg gosse och jag skulle aldrig få leka med
honom mera.» Han tystnade. »Har papp-mam-
ma båda rest?» sporde han därpå.
Hon såg frågande ut.
»Det betyder pappa och mamma, förstår du
inte? "Ha de båda rest bort för att se på tant Cla-
ras nya baby?»
»Ja, och du och jag skola ha en riktigt treflig
dag tillsammans, Bobby. Jag hoppas att du kom-
mer att vara snäll, ty jag har just icke haft mycket
att göra med gossar, och när de äro stygga vet
jag rakt icke hvad jag skall taga mig till med dem.
Är du nu färdig att komma ned till frukosten?»
Han var ifrigt sysselsatt med att draga på sig
sitt första splitternya par glacéhandskar.
»Se så, Bobby, du kan icke ha de där på dig
då du äter frukost», sade hon och begynte knäppa
upp dem.
»Jo då», protesterade han, »mamma låter mig
alltid».
»Nej», sade hon och lade in dem i en låda. »Det
är icke sant. Kom nu - Hon räckte honom
handen.
yTycker du om mig?» frågade han och fattade
den medan de gingo nedför trappan.
»Naturligtvis, älskling.»
»Skulle du göra det också om jag var stygg?»
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
