Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
USNESOC HSE MONA
POPULÄRA GEOGRAFISKA UPPSATSER.
jÉ
För Ute och Henima.
Besynnerliga ceremonier.
är två stammar inom chin-folket i Birma
Nios ingå vänskapsförbund med hvar-
andra, mötas de, hvarefter en »mithun»,
korsning mellan buffel och tamko ledes fram. De
vise männen från de båda byarna gjuta vatten
öfver djuret och uppmana byarnas skyddsandar
att lägga märke till den öfverenskommelse man
nu ämnar ingå och med blod besegla. De två höf-
dingarna ta hvardera sitt spjut, ställa sig på hvar
sin sida om djuret och stöta spjuten i dess hjärta.
Strupen afskäres och blodet uppsamlas i skålar.
Kreaturets svans afhugges och doppas i blodet,
hvarefter höfdingarna och de älsta bestryka hvar-
andras ansikten därmed. Därunder frammumla
de vise männen: »Må den man, som bryter denna
öfverenskommelse, dö på samma sätt som detta
djur och må han bli begrafven utanför byn, och
må hans ande aldrig finna ro! Må hans familj
också dö och må all slags olycka drabba hans by.»
Då en stam ingår underkastelsefördrag med
Brittiska riket ändras ceremonierna något. Rege-
ringens representant och stammens höfding skjuta
samtidigt kreaturet. Svansen afhugges, och, hål-
lande den i sin band, svär höfdingen att vara den
Brittiska regeringen underdånig, att icke afskära
telegraftrådarna eller skjuta på regeringens trup-
per samt att på bestämda tider erlägga skatten.
Han anropar därefter anden att döda den Brit-
tiska regeringens representant, om denna utan
skäl angriper folket, samt att alla slags olyckor
må drabba honom själf och hans by, om de bryta
den ingångna förpliktelsen.
Men eden är värdelös trots dess omständiga
form. Höfdingen håller sitt löfte endast så länge
han är rädd för följderna af ett edsbrott; och fin-
ner han det vara fördelaktigt att bryta sina in-
gångna förpliktelser, så bryter han dem. Skall
en ed vara verkligt bindande, måste båda par-
terna förtära något jord.
Uppfattningar och föreställningar.
En författare berättar om infödingarnas på
Nya Irland i Stilla oceanen uppfattningar om
saker, som de aldrig förr sett. Ett fickur
väckte hos dem ej så stor förundran, men när
de fingo se, huru en skruf borrade sig in i tvenne
trästycken sammanhållande dem, uppväckte detta
hos åskådarena skrän af förtjusning. För mäs-
singsskrufvar voro de färdiga att sälja hvad de
dyrast hade. Mekaniken i en fällknif kunde de
ej fatta, men på en fil eller såg begrepo de sig ge-
nast. En landskapsmålning väckte deras afsky,
men de betraktade med stum uppmärksamhet
ett färglagt fotografi af ett vackert fruntimmer.
När en spegel hölls framför dem, stodo några ett
ögonblick stilla, men brusto så ut i skratt, när de
igenkände sig själfva. Andra åter-voro rädda,
emedan de trodde sig se spöken. De voro mycket
roade af att se, huru spegeln återkastade solstrå-
larna, och huru ljusblinkarna träffade dem själfva
eller föremål i närheten. Men mest föreföll det
dock som om uppmärksamheten främst hade gällt,
huru de skulle komma åt de saker som så roade
dem. De stulo ock med begärlighet, men åter-
lämnade genast det tagna utan motstånd, när
det affordrades dem.
När infödingarna på Amiralitets-öarna i Stilla
Oceanen engång fingo se ett solglas hos en forsk-
ningsresande, förstodo de verkningarna. Men en
spegel öfvergick deras fattningsförmåga. Em af
åskådarena slog sönder spegeln för att komma åt
bilden i den. De komrho skocktals för att se på
mannen med de hvita armarna och kunde ej för-
stå, att hans händer voro hvita.
Då infödingarna på Fidji öarna första gången
fingo se en europe röka, blefvo de högeligen för-
bluffade. Det blef ett stort spektakel. Höfdin-
garna skickade efter sina undersåtar för att de
skulle få se vidunderligheten. De trodde fullt och
fast, att europeerna voro gudar, som brunno in-
värtes. Det var ju helt naturligt och kunde ej
vara annorlunda, efter som rök kom ut ur munnen,
153 s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
