Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
USER OCEKEIENENSA
HURU EN RIK INDIER FIRAR SITT BRÖLLOP.
En stor glädjefest för alla utom brudparet.
är ett europeiskt bröllop bevistas af ett
N hundratal gäster, tycker man, att det är
ganska storartadt. Men hvad skall man då
säga om de bröllopsfester, som firas i Indien, när
en rik nabob gifter sig!
En amerikansk tidning skildrar, hur det vid
sådana tillfällen går till, och man måste erkänna
att sagoböckernas prakt förbleknar inför den verk-
lighet som här upprullas.
Dagen före bröllopet utställas de dräkter, som
brudgummen skänkt sin brud. Vanligen uppgå
de till 200 stycken, men ofta till 300 och ännu flera.
Rikt besatta med ädla stenar, ligga dessa dyrbara
dräkter utbredda på sammetsdynor för de beund-
rande åskådarnas ögon.
Där bredvid ståta de juveler, brudgummen
förärat sin utvalda i bröllopsgåfva, och de äro väl
ägnade att uppväcka hvarje kvinnas afvund.
Så afhämtas då bruden, klädd i sagolik prakt,
af brudgummen och hans vänner. Hvarje tiggare,
hvarje krympling, som står på vägen där brud-
följet drager fram, skall nu ha sin allmosa, och
den får inte bestå af en liten slant, utan måste ut-
göras af en ansenlig summa pengar, allt efter den
äkta mannens förmögenhet. Man påstår att ett
dylikt bröllop är en mycket välkommen händelse,
icke allenast för de tiggare som bo i det land, där
naboben har sitt residens, utan äfven för dem, som
finnas långt utom landets gränser. Ofta får en
nabob vid detta tillfälle sålunda utbetala många
tusental rupier till ensamt de tiggarskaror, som
kommit tågande från andra länder.
Vanligen företages brudtåget till templet, där
vigseln skall äga rum, på elefanter, som högtiden
till ära ej allenast äro rikt smyckade utan äfven
fått sina betar förgyllda. Det räknas för mycket
viktigt, att före resans anträdande en allmogeflicka
kommer fram och bjuder brudparet ett stycke
fisk, några riskorn och litet vatten, enär det anses
båda framtida lycka och förebygga, att de båda
makarna skiljas.
Ridten till templet liknar ett triumftåg. Vä-
garna äro fulla af skådelystna, högtidsklädda folk-
skaror, som vinka åt brudparet med brokiga silkes-
dukar. Många kasta sig ned på marken och kyssa
fotspåren efter elefanterna, som få bära »de välsig-
nade» på sin rygg. Alla sorters musikinstrument
åstadkomma därunder ett förfärligt larm, och det
är ett under, att elefanterna ej bli skrämda. Men
djuren äro väl dresserade och förarens spetsiga
stake bidrager att hålla dem i schack. De vandra
också framåt 1 majestätiskt lugn.
Vid tempelingången mottager prästen under
vördnadsfulla bugningar brudparet, och så börjar
ceremonien, som ofta pågår flera timmar och för
hvilken prästen erhåller ett drygt honorar.
Äfven återfärden gestaltar sig till ett för den
ovane betraktaren öfverväldigande skådespel. Folk-
massan, som tåligt väntade utanför templet i den
glödande solhettan, störtar sig nu fram mot brud-
paret, omringar dem och trycker deras händer,
kysser fållen af deras dräkt och uppför sig som
förryckt. Det anses nämligen för särdeles lycko-
bringande att vidröra ett nyligen sammanvigt par.
Alla som lyckats häri vänta sig få skörda en stor
belöning af de goda makterna.
Och det stackars brudparet har intet annat att
göra än att tåligt härda ut, tills stormen af bän-
förelsen lagt sig. Det vore nämligen mycket far-
ligt att söka undandraga sig folkets vänskapsbe-
tygelser.
Härefter börjar samkvämet, som varar många
timmar. Så snart mörkret inbryter afbrännas
fyrverkerier under ett bedöfvande larm och
slutligen lysa stadens alla hus i ett bländande
hvitt ljus.
Somliga bröllop vara endast två dagar, men
andra räcka fjorton dagar eller längre. Då utfö-
ras dagen i ända danser af bajadärer som natur-
ligtvis brudgummen helt och hållet får underhålla.
Vidare uppföras tjurfäktningar, föreställningar af
ormtjusare och elefanthetsningar, som äro ett
stort djurplågeri mot de stackars tjockhudingarna.
Alla dessa föreställningar måste brudparet be-
vista från början till slut. De måste le och visa
sina gäster de vänligaste miner, om de också äro
alldeles uttröttade och bara längta efter att hela
gycklet vore öfver.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
