Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf, som också länge sedan har öf-
verskridit barndomens tröskel, jag
tycker — medan lifvet flödar och
svallar omkring mig — att det fun-
nits få tider för mig, som varit så
ljusa och klara som den där som-
marn. —
Då blomstrade blommorna
brokigare än någonsin; och him-
meln hade aldrig förr. varit så blå!
Och fåglarnas sånger hade aldrig
haft en sådan jublande klang!...
Det kom däraf, att mitt sinne
var rent och gladt på den tiden,
när jag kände Raja...
Hon stilla och all-
varlig, den lilla. Men däröfver för-
vånades jag icke: som den äldsta
af flera syskon hade hon det
tycktes det mig.
rar mest
n0Og Svart, . så
Städse hade hon att göra med
sina små bröder, måste vårda och sköta dem.
Och jag beundrade godheten och omsorgen, med
hvilka hon omgaf småpojkarna. Aldrig hörde
jag ett ovänligt ord från henne, och såg, aldrig en
missmodig blick. Och mig tycktes dock de små
oroliga skälmarna föga tilltalande! — —
Vi voro mycket ofta tillsammans den där
sommarn, vi båda, Raja och jag. Och ändå för-
blefvo vi egentligen främmande för hvarandra.
Krubban där
NN
Vägen från Jerusalem till Betlehem. (KK; C)
Hennes föräldrar voro fattigt folk; och hon var
oändligt skygg och stolt gentemot mig, den »för-
Den första tiden jag kom ned på
Endast på långt håll
såg jag henne stående vid sin husdörr eller raskt
kila
näma» gossen.
gården, undvek hon mig.
in i farstun, så snart hon varsnade mig. —
Jag var sällan» på gården: Min, mor tyckte mera
om, att jag vistades i trädgården. Men där var
det för ensamt. Jag förstod icke att leka allena.
I vår forna hemvist hade jag blifvit bortskämd ge-
nom några kamrater, som delade trädgården med
oss, Och nu saknade jag dem. I
stället för den ensliga leken föredrog
jag att stå vid staketet och titta på
gården, där den lilla Raja befann
Jag måste
göra det slugt, ja visst, för att icke
af eljest flydde hon
undan ett skyggt rådjur.
Men bakom den breda stenpelaren
var jag nog dold...
En dag kommo några skolkam-
rater till. mig: . Vi lekte tillsammans
i trädgården; det var bullrande,
glada lekar! Plötsligt fick jag se
Raja på gården. Hon stod icke
långt från staketet och såg med
längtansfulla blickar öfver till oss.
Alltifrån den gången förföljde mig
uttrycket i hennes ögon. Och jag
sig med sina bröder.
ses henne,
såsom
NN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
