Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Gustaf Wasas minne. Tal vid Utmeland i Mora den 29 september 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Sverige, det skedde genom Konung Gustaf, eller skedde det under
strid emellan honom och orons magter, men på sidan om honom,
utan hans deltagande skedde intet. Och såsom gerningarne, dem
han gjorde, voro sådane, som genomskakade folkets hela lif, och
detta folk var vant att tänka och handla sjelf, och nu senast i
befrielsens strid upprördt af samme Konung Gustaf till den väldigaste
storm, så blef här den närmaste vexelverkan emellan Konung och
folk. De två stodo aldrig närmare hvarandra än på denna tiden,
aldrig var umgänget dem emellan mera obesväradt. Fridsamt var
det icke alltid. Dock, såsom Konung Gustaf var ibland kämpande
andar på sin tid den starkaste, så blef han den, som gaf åt
händelserna deras färg.
Och vidare, såsom hans kallelse var att drifva fram sitt
tidehvarf och truga, mana, väcka upp sitt folk, och detta i en tid, der
mycken hårdhet fanns i sederna, så följer ock, att sättet icke kunde
vara just det blidaste. Sträng var Konung Gustaf och höll hus i
Sverige såsom herren på sitt jordagods. Men strängheten var mera
faderligt allvar än despotiskt våld. Såsom hans enskilda lif var
obefläckadt af lastens utsväfningar, så var han ock ödmjuk inför
Gud och i grunden välvillig emot menniskor. Så mycket han än
gjorde Sverige till sin fotapall, så trälade han ock, såsom en
lastdragare för Sveriges rike, folkledare och folkbetvingare tillika, i en
person svenska folkets tjenare och herre.
Tung var bördan, så för tjenaren som herren. Ty i Sverige
fanns mången, som försmådde tjensten och ej ville lyda herraväldet.
Så visst som alla tidens riktningar förenades hos Gustaf Wasa,
så att, rätteligen sagdt, svenska folket lefde i och genom honom,
så förde han ock strid med alla de krafter, som häfde sig hos
samma folk. Det synes såsom skulle dessa omdömen upphäfva
hvarandra. Verkligheten var, att Gustaf Wasa kämpade med orons
andar, det slocknande tidehvarfvets anspråk, som spjernade emot
dödens udd, sjelfsvåldet ifrån Kalmar-unionens tid, som öfverlefvat
sig sjelf, men denna strid är svenska folkets strid med sig sjelf. Här
var en verldshistorisk epok, nya vindar blåste genom Europa, deras
fläkt nådde Sverige. Ett tidehvarf stod vid sin graf, en ny ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
