- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
38

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. »Barfota-Lasse» - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38
tjänten, »jag befallde ju, att fadern skulle komma hit
med honom.»
»Ja, jag vet inte,» stammade betjänten, »men
nog är det hon alltid.»
»Säg åt henne, att hpn går sin väg, och tag du
hand om pojken, till dess jag kommer ut.»
»Men Fabian,» afbröt öfverstinnan med bönfal-
lande röst, »du kan väl . . .»
»Gör som jag säger,» befallde öfversten barskt,
och betjänten skyndade ut och drog igen dörren om sig
så fort han kunde.
»Det kan väl inte vara din mening att inte först
höra hvad den stackars modern har att säga,» fortfor
öfverstinnan, sedan dörren blifvit stängd, »och jag ber
dig, Fabian.»
»Hvad hon har att säga?» afbröt öfversten snäsigt,
»hon vill naturligtvis be’ för pojken, men jag har
alldeles nog af kvinnopjunk här inne, och med henne
vill jag inte byta några ord.»
»Nå, så vill jag göra det i ditt ställe,» utbrast
öfverstinnan mycket blek, men lika mycket bestämd,
»ingen skall säga att någon af vårt folk blifvit bort-
skickad, utan att få säga sitt ärende.»
»Constançe! jag förbehåller mig ...»
»Förbehåll dig allt hvad du vill, men jag förbe-
håller mig att få utöfva min rätt som husmor oför-
kränkt,» svarade öfverstinnnan lugnt, i det hon tog
Signe vid handen och gick förbi den förbluffade öf-
versten ut i tamburen, där Lisa stod vid dörren med
Lars; hon darrande och nedtryckt, men gossen upp-
rätt och frimodig, som om ingenting af allt detta egent-
ligen kom honom vid.
»Kära, söta, nådiga öfverstinnan, hjälp oss fat-
tiga stackare,» ropade stattorparhustrun, i det hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free