Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIV - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
»Jag tror det är bäst, att du bara tänker på att
måla af den närvarande,» sade hon hastigt, och han
tyckte, att det kom något kallt i tonen. Det retade
honom, och han svarade med en bugning:
»Det lofvar jag fröken Signe, att jag inte skall
glömma »
»Fy herr Lars,» sade hon hastigt med ett skratt
och räckte honom sin hand med omedvetet koketteri,
»om du är så där stj’gg, så tar jag i öfvermorgon
med mig både mamma och Otto.»
»Och om jag är snäll då?» frågade han med
ombytt ton och med värma i blicken, »då?»
»Då?» upprepade hon med ett leende, — »då få
vi se.»
Och det leendet var så gladt, så lofvande, tyckte
Lars, att han, när Signe och gamla Marie väl kommit
utom dörren, dansade en svindlande galoppad genom
ateliem och rummet och tillbaka igen, och i förbi-
farten tyckte han att porträttet log emot honom från
staffliet, så som originalet nyss hade gjort det borta
vid dörren.
XV.
Gången därpå kom generalskan med i stället för
gamla Marie, och hur missnöjd än Lars var med den
anordningen, hvarken kunde eller vågade han säga
något. Han var fåordig och målade ifrigt, men må-
lade illa, tyckte han själf. Samtalet gick också trögt.
Generalskan talade om en stor bal som de skulle på
om några dagar, och Signe kom endast då och då
emellan med ett enstafvigt ord, som hon tycktes uttala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
