Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73 —
körd. Ty under samma tak med det där herrska-
pet vill jag icke vara, och tagen er i akt, de föra
olycka med sig. Deras väsen är som en surdeg,
som fortplantar sin smitta.»
Man sökte lugna honom, men förgäfves.
»Den som angriper äktenskapet,» utropade han,
»den som genom ord eller handling undergräfver
denna hvarje sedligt samhälles grundval, den får
med mig att göra, eller om jag icke kan få makt
med honom, så har jag ingenting med honom att
skaffa. Äktenskapet är ursprunget till och höjd-
punkten af all kultur. Det gör den råe mild. och den
mest bildade har intet bättre tillfälle att lägga i
dagen sin mildhet. Oupplösligt måste det vara, ty
det bringar så mycken lycka, att all enskild olycka
är att räkna för intet däremot. Och hvad pratar
man om olycka? Otålighet är det, som tid efter
annan öfverfaller människan, och då behagar hon
finna sig olycklig. Låt det ögonblicket gå öfver,
och hon skall prisa sig lycklig, att det, som bestått
så länge, ännu består. För att skiljas åt ges ingen
tillräcklig orsak. Människolifvets summa af fröjder
och lidanden är så stor, att det icke alls kan beräk-
nas, hvad ett par makar bli hvarandra skyldiga.
Det är en oändlig skuld, som endast i evigheten
kan infrias. Besvärligt är det nog ofta, det tror
jag gärna, och det är alldeles i sin ordning. Äro
vi icke också gifta med samvetet, som vi ofta helst
skulle vilja bli kvitt, emedan det är besvärligare,
än någonsin en man eller hustru kan bli?»
Så talade han ifrigt och skulle nog talat länge
ännu, om icke blåsande postiljoner förkunnat an-
komsten af de båda gästerna, hvilka, som efter aftal,
från motsatta håll samtidigt åkte in på slottsgården.
Då husets invånai’e skyndade emot dem, gömde
Mittler sig undan, lät föra sin häst ner till värds-
huset och red förargad sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
