Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skakade sin blottade slidknif framför Per Jakobs
näsa, så att föraren ryggade tillbaka några tum;
längre kom han inte, ty där mötte han de andras
knytnäfvar med dragna knifvar.
Per Jakob svarade ingenting. Han satte sig
ned och började röra om i elden. Medan han
satt där och påtade, mognade hans plan inom
honom. Nu följde han dem sannerligen inte
längre. Tjufvar och mördare måtte själfva fan
lotsa öfver fjällen.
Han bligade i smyg efter sina skidor, de stodo
ett godt stycke därifrån, men han räknade ut,
att han nog skulle kunna ge sig i väg, innan de
anade oråd, om han också skulle bli tvungen att
lämna sin konte i sticket.
Per Jakob vände sig från elden och såg upp
mot himlen ett slag.
Den grönblå natthimmeln var nu försvunnen,
och stjärnorna, som han nyss sett lysa öfver
visthustaket, hade slocknat.
Per Jakob visste nog hvad det betydde, och
när han riktigt intensivt lyssnade, hörde han de
underliga förebuden till snöstorm, svaga
stönanden som från sårade människor och ett
egendomligt knäppande i den svarta luften. Han
såg på finnarne.
De njöto som bäst af det nystulna godset, och
getostarne gingo laget rundt mellan dem, och
kaffepåsen pungslogs på sitt innehåll och tömdes
i pannorna, och elden blåstes upp och friskades
på med videgrenar.
Per Jakob synade sin kaffepanna och lade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
