Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej visst ja, det kan du inte tro, sa han. Ja så
säger alla... Men tänk dig, om nu jag lägger bort
den här vanan att supa och någon annan tar upp den
och får behålla den, tror du han blir glad åt det, säg?
— Gud bevare mig! Nej, det tror jag inte.
— Nå där ser du, sa han. Och om det nu är
nödvändigt att jag lider, så högakta mig åtminstone för
det och beställ en karaff vodka till åt mig.
Jag knackade på än en karaff och blev sittande och
hörde på, för jag började bli intresserad, och han
fortsatte i dessa ordalagen.
— Det är väl som det skall, sa han, att plågan och
jag följs åt i graven och bättre det än att ännu en
annan skall få den, för jag är av god släkt, sa han,
och har fått fin uppfostran, så fin att jag till och med
som helt liten bad till Gud på fransyska språket, men
jag var obarmhärtig och pinade folk och spelade bort
mina livegna på kort, jag skilde mödrarna från barnen,
jag tog mig en rik hustru men pinade livet ur henne,
och till sist, fast jag själv bar skulden till alltsammans,
knotade jag mot Gud: varför har jag fått en sådan
karaktär? Men Gud straffade mig också. Han gav mig
en annan karaktär, en sådan att nu finns det inte
minsta stolthet hos mig, folk får spotta mig i ansiktet
och kindpusta mig, det tar jag emot, bara jag får vara
full och glömma allting.
— Nå men knotar du inte nu över den karaktären?
frågade jag.
— Nej det gör jag inte, sa han, för visserligen är
den sämre, men den är bättre i alla fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
