Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
försedd med ömma hågkomster och romantiska visio-
ner af sin kärlek. Men minnet blef en förrädare, och
liksom besatt af flickans eget egensinniga lynne bru-
kade det blott återkalla Hannas egenheter, fel och
nycker och endast framställa henne under de mest
känslolösa vyer såsom då hon piskade mattor med en duk
på hufvudet eller barrikaderade sig med soffkudden
eller ock slog kallt vatten öfver hans passion å la
Gummidge — och härvid brast han ut i ett oemot-
ståndligt skratt, som förstörde den djupsinniga tafa,
han höll på att måla. Hanna ville för intet pris bli satt
i operan, och han måste afstå från att sätta dit henne
med ett: "Anamma den flickan, hvad hon är för en
plågoande!" och härvid ryckte han sig i håret och blef
en tankspridd kompositör.
Då han såg sig om efter en annan och mindre
ohandterlig dam att föreviga 1 toner, framstälde min-
net genast en med den mest förekommande beredvillig-
het. Denna uppenbarelse hade många ansigten, men den
hade alltid gullgult hår och var höljd i en genom-
skinlig sky och flög luftigt framför hans själs ögon i
ett behagligt kaos af rosor, påfåglar, hvita ponney’s
och blåa band. Ilan hade icke gifvit det artiga
spöket något namn, men han gjorde det till sin hjel-
tinna och blef riktigt förtjust i henne, som han äfven
hade allt skäl att vara, ty han begåfvade henne med
alla möjliga företräden och behag under solen och ledsa-
gade henne oskadd genom pröfningar, hvilka skul!e
ha förintat hvarje dödlig qvinna.
Tack vare denna inspiration, fortsatte han en tid
bortåt att fantisera, men småningom förlorade arbetet
sitt behag, och han glömde att komponera, utan satt
och funderade med pennan i hand, eller ock ströfvade
han omkring i den glada staden för att få nya ideer
och friska upp sitt sinne, hvilket under denna vin-
ter tycktes ha kommit i ett något ombytligt tillstånd.
Han arbetade icke mycket, men tänkte desto mera
och kände med sig, att mot hans egen vilja, så för-
siggick det någon slags förändring med honom. "Kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
