- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
282

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

«Det är likt henne — men du ser ut så," och
Hannas ögon förrådde tydligt, att hon fann sin gosse
vackrare och ståtligare än någonsin.

Kudden var borta, men icke desto mindre fanns
det en barrikad, en naturlig sådan, som tid, från-
varo och förändring hade upprest. Begge kände
barrikaden, och ett ögonblick sågo de på hvarandra,
liksom om denna osynliga barrigre kastat en skugga
öfver dem. Men den försvann likväl snart, ty under
ett fåfängt försök att se värdig ut sade Laurie:

«Ser jag inte ut som en gift man och hufvudet
för en familj?"

«Icke ett grand, och det kommer du aldrig att
göra. Du har blifvit större och vackrare, men för
resten är du samma vindböjtel som du alltid har
varit."

«Men Hanna, nu borde du verkligen behandla
mig med mera aktning," sade Laurie, som fann sig
utomordentligt road.

«Hur är det möjligt, att jag skulle kunna göra
detta, då blotta tanken på, att du är gift och etable-
rad, förefaller mig så oemotståndligt lustig, att jag
icke kan hålla mig allvarsam,’ svarade Hanna med
ett småleende, som var så smittsamt, att de på nytt
brusto ut i skratt, och sedan började de språka med
hvarandra alldeles på det gamla trefliga viset.

«Det tjenar ingenting till att gå ut i kylan för
att hemta Ämy, ty de komma nog hit upp snart alle-
samman. Men jag kunde icke vänta, och dessutom
ville jag vara den, som berättade dig den stora öfver-
raskningen och få "den första skumningen", som vi
brukade säga, då vi kifvades om grädden."

«Det fick du också och förstörde din historia
genom att börja den från orätt ända. Men börja
den nu riktigt och tala om, huru allt detta har skett;
jag är färdig att dö af längtan att få veta det."

«Nåväl, jag gjorde det för att behaga Amy,”
började Laurie med en blick, som kom Hanna att
utropa:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free